Dag 4 - lite deppigt

Idag har det inte varit så kul... mest mått illa, varit yr, hungrig men illamående, slö och mycket smärtor.

Vad sägs om: hemorojder, svamp i underlivet, svullet underliv p g a att korsetten är så hårt åtdragen att allt blodet drar sig nedåt. När jag tog av korsetten inför duschen så såg det minst sagt underligt ut. Jag har blivit förvarnad att man kan bli blå, lila och alla färger.. men så svullet???

Jaja.. det rann några tårar på kinden för att jag kände mig frusen och eländig och svag och svullen och öm. Men.. man får tänka framåt, på resultatet, på hur glad jag kommer att bli när allt det onda har lagt sig..när korsettiden är förbi (snart BARA 7 veckor kvar)...

det är sånt som lyfter en.... dagens i-landsproblem. Ska jag skämmas? Näe.. det tänker jag inte göra. Så det så.

Jag har fött fram tre invånare till den här jorden, haft ett fadderbarn i flera år, samt donerar lite pengar till cancerforskning. Och ibland trycker jag på röda-korset-knappen när jag pantar...

Så jag tänker inte gå runt och ha dåligt samvete för att jag gnäller att jag har ont här och var. Är det jobbigt så är det jobbigt. Punkt slut.

Som sagt... en ganska jobbig/tung dag. Jag slumrade under förmiddagen och råkade nog ha fötterna högre än huvudet i 3 timmar och när jag skulle sätta mig upp så snurrade hela rummet och höll så på i några timmar från och till. Kom på att jag inte heller druckit så bra.. man bör ju kissa mer än en gång per dag, eller hur?

Igår käkade jag en hel påse katrinplommon.. ni vet.. det sätter igång magen. Jag har haft små funderingar på det... hur det ska gå med "tvåans" toabesök. Kan man andas ut det bara...???

Japp, det kan man. Jag kan inte använda några magmuskler i alla fall. Så till slut så.. så nu är det avklarat också.

Märker att jag mer och mer liknar en gammal människa, som diskuterar sina krämpor och sin avföring.. herreguuud.... men.. det är ju sånt man undrar över, i alla fall hade jag undrat det. Sånt där som ingen vågar fråga om.

Jonas jobbade natt och medan han sov satt jag o höll mig i bordet och försökte stå ut ett tag.. men till slut ropade jag på honom för jag trodde att jag skulle svimma eller kräkas.. nåt utav det. Han hämtade vatten till mig och sen kändes det lite bättre...så jag väckte honom. Han verkar ha lätt för att somna igen, så det var ingen fara.

Imorgon ska jag åka hemåt igen. Mina barn vill att mamma ska komma hem. Jag har förvarnat att jag ska full service. Vet inte om de förstår. Jag måste ha hjälp att få ihop min korsett! Vi får se om min äldsta dotter klarar det. Annars har min kollega/chef erbjudit sig att dra åt.

Som sagt, en del i-landsproblem idag

Saknar Jonas
Nattinatti /e

Kommentarer
Postat av: Lars

Välskrivet, informativt och fick mig att dra på munnen flera ggr *förlåt* :)
Är glad för din skull och hoppas allt blir 100% bra snabbt! Vad skönt att du har en boyfriend *till/igen* ;-) som är där för dig när du är sjuk/i behov av en "klippa"!
Best of luck!
Kram

2007-05-18 @ 17:49:54
Postat av: Zhelda

Hey u.
Kan inte heller låta bli att förundras och förvånas av att Jonas har fått det eminenta epitet pojkvän ;)
Why have u not told me ?? **MORR**
Men i det stora hela så e det kul att följa din vandring. Keep on writing!
Smack // Z.

2007-05-18 @ 19:20:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0