Dag 16 Ingen infektion - stygnen klippta
Hmm.. jag var helt övertygad om att ena bröstet skulle rinna ut i form av var eller nåt. Men inget hände. Allt såg så fint ut, så!
Alltså fint läkemässigt. Det är inga snyggingbröst man får. Eller åtminstone inte nu. De ser märkliga ut men de visar också att NU har jag inte ont i axlarna längre. Det är viktigt att komma ihåg att det inte blir som när småbröstade fyller på med inlägg. Där syns inte ärren och ibland är ju ärren i armhålan t ex, eller naveln... Där blir brösten runda och fina direkt.
Men en förminskning är inte för det estestiska i första hand. MEN - klart vill jag och alla andra att brösten ska bli fina ändå och ha en naturlig form och att de blir lika stora och bröstvårtorna ska ligga på samma våglängd - helst.. så därför känner jag - trots att jag tycker de ser lite sargade ut - att jag valde rätt person som opererade mig. Johan Nordquist har utfört över 1500 bröstförminskningar. Det gör att han tillsammans med sin kollega Peter Cosmo gjort flest bröstreduktioner i Sverige.
Hade jag inte bott här i närheten kanske jag hade valt någon annan men jag hade förmodligen gjort samma val, d v s hittat en kirurg som har erfarenhet. Och det finns det många som har.
Hur som helst. Idag träffade jag hans underbara sköterska Lotta. Hon drog på handskar och drog av tejpen som om den suttit en minut.. Det kittlades lite bara och det blödde inte någonstans.. På ett ställe hade det läkt lite för fort och hon kallade det för nåt speciellt som jag glömt nu.. något med "kött".. hon droppade på lite lapis (det som bebisar får i ögonen när de är nyfödda) och den lilla fläcken 2x2 mm kommer läka inifrån. Allt enligt Lotta..
Stygnen som klipptes är alltså inga stygn längs hela snitten utan ändtrådar som stack ut på sidorna och på vårtgården på vissa ställen. Den är tillverkad av en sockerlösning och inne i kroppen absorberas den under ett antal veckor (gissar jag) för att sen helt försvinna av sig själv.
Det kan förekomma att något stygn ändå ligger nära hudytan och vill ut och då kan det bli lite vätska och lite irriterat. Om detta händer ska jag inte ha tejp där utan bara lägga en kompress i så fall och tejpa på alla andra ställen.
Nu är det tejp i 5,5 månad till som gäller, byte av tejp varannan vecka och det gör man ju själv. Det var aldrig något problem för mig, när jag tejpade ärret efter bukplastiken. Det tar en minut och de som inte har tid med det borde offra nåt annat i så fall .. haha..
Jag berättade också om smärtan jag har och eftersom det inte är någon infektion så beror det antingen på att jag har ett inre blåmärke eller att jag sträckt en muskel helt enkelt.. Fick rådet att köpa Ipren t ex.. men eftersom jag är känslig för acetylsalisylsyra och dyl så finns det inget att rekommendera till mig. Apoteket kom med ett förslag att jag helt enkelt smörjer på lite salva där jag har ont. Eftersom det inte är i snittet så kan jag använda en salva, t ex Ipren, Zon och liknande. Viktigt dock att det inte är på öppna sår eller sår som ska läka så klart. Sen Panodil förstås.
Det blir bilder när jag kommer i dagsljus nästa gång.
Alltså fint läkemässigt. Det är inga snyggingbröst man får. Eller åtminstone inte nu. De ser märkliga ut men de visar också att NU har jag inte ont i axlarna längre. Det är viktigt att komma ihåg att det inte blir som när småbröstade fyller på med inlägg. Där syns inte ärren och ibland är ju ärren i armhålan t ex, eller naveln... Där blir brösten runda och fina direkt.
Men en förminskning är inte för det estestiska i första hand. MEN - klart vill jag och alla andra att brösten ska bli fina ändå och ha en naturlig form och att de blir lika stora och bröstvårtorna ska ligga på samma våglängd - helst.. så därför känner jag - trots att jag tycker de ser lite sargade ut - att jag valde rätt person som opererade mig. Johan Nordquist har utfört över 1500 bröstförminskningar. Det gör att han tillsammans med sin kollega Peter Cosmo gjort flest bröstreduktioner i Sverige.
Hade jag inte bott här i närheten kanske jag hade valt någon annan men jag hade förmodligen gjort samma val, d v s hittat en kirurg som har erfarenhet. Och det finns det många som har.
Hur som helst. Idag träffade jag hans underbara sköterska Lotta. Hon drog på handskar och drog av tejpen som om den suttit en minut.. Det kittlades lite bara och det blödde inte någonstans.. På ett ställe hade det läkt lite för fort och hon kallade det för nåt speciellt som jag glömt nu.. något med "kött".. hon droppade på lite lapis (det som bebisar får i ögonen när de är nyfödda) och den lilla fläcken 2x2 mm kommer läka inifrån. Allt enligt Lotta..
Stygnen som klipptes är alltså inga stygn längs hela snitten utan ändtrådar som stack ut på sidorna och på vårtgården på vissa ställen. Den är tillverkad av en sockerlösning och inne i kroppen absorberas den under ett antal veckor (gissar jag) för att sen helt försvinna av sig själv.
Det kan förekomma att något stygn ändå ligger nära hudytan och vill ut och då kan det bli lite vätska och lite irriterat. Om detta händer ska jag inte ha tejp där utan bara lägga en kompress i så fall och tejpa på alla andra ställen.
Nu är det tejp i 5,5 månad till som gäller, byte av tejp varannan vecka och det gör man ju själv. Det var aldrig något problem för mig, när jag tejpade ärret efter bukplastiken. Det tar en minut och de som inte har tid med det borde offra nåt annat i så fall .. haha..
Jag berättade också om smärtan jag har och eftersom det inte är någon infektion så beror det antingen på att jag har ett inre blåmärke eller att jag sträckt en muskel helt enkelt.. Fick rådet att köpa Ipren t ex.. men eftersom jag är känslig för acetylsalisylsyra och dyl så finns det inget att rekommendera till mig. Apoteket kom med ett förslag att jag helt enkelt smörjer på lite salva där jag har ont. Eftersom det inte är i snittet så kan jag använda en salva, t ex Ipren, Zon och liknande. Viktigt dock att det inte är på öppna sår eller sår som ska läka så klart. Sen Panodil förstås.
Det blir bilder när jag kommer i dagsljus nästa gång.
Kommentarer
Trackback
