Efterbilder (efter snart 7 månader)
Först en påminnelse om hur min mage såg ut innan:
Och så här som den är idag:
Jag har inte retuscherat bilden. Det är lite skuggningar på vänstra sidan.. De små "plopparna" på höfterna är s k hundöron.. De kan vara större och är slutskarven där snittet börjar. Läkaren har sagt att kroppen kommer att ta hand om det mesta. Känner jag att det skulle bli störigt så kan man med lokalbedövning avlägsna den överblivna huden och få ett stygn eller kanske bara bli tejpad. Det ingår i den summan jag betalat för från början och jag fick ringa när som helst! Men han tyckte jag skulle ge det ett år.
Här kommer några till bilder i färg och några i lite mer närbild.. Ärret som blev vid naveln har väl blivit så bra som det kan bli.. där är dert svårt att tejpa. Jag brukar stryka på ärrsalva då och då, men glömmer det. Det långa ärret tejpar jag förutom någon vecka då jag brukar vila från tejp.
Ärret är rödast i mitten och ljusare mot höfterna. Varför vet jag inte. Jag hade ju en del problem innan med att det inte ville läka ihop med detsamma. Kanske är det därför..
Ibland sticker det till inne i magen.. som en tråd som dras åt ungefär. Gissar att det är nerver som inte är färdiga med att hitta till sin avskurna ände.. Magmusklerna är stenhårda och det känns inte som att jag behöver träna dom, men - det kommer säkert en dag när de behöver det. En bekant till Jonas har gjort en likadan operation fast i landstingets regi. Där sa man att hon inte skulle träna magen på ett år. Jag har ingen aning och just nu tränar jag inte så jag tänker inte ta reda på det förrän jag på allvar känner att jag ska träna magen.
Känseln är fortfarande borta under naveln och fram till snittet på en handflatas område ungefär... och det känns spänt och stramt att ligga på mage. Men jag gör det ändå!
Och jag är fortfarande nöjd! : )
Och så här som den är idag:
Jag har inte retuscherat bilden. Det är lite skuggningar på vänstra sidan.. De små "plopparna" på höfterna är s k hundöron.. De kan vara större och är slutskarven där snittet börjar. Läkaren har sagt att kroppen kommer att ta hand om det mesta. Känner jag att det skulle bli störigt så kan man med lokalbedövning avlägsna den överblivna huden och få ett stygn eller kanske bara bli tejpad. Det ingår i den summan jag betalat för från början och jag fick ringa när som helst! Men han tyckte jag skulle ge det ett år.
Här kommer några till bilder i färg och några i lite mer närbild.. Ärret som blev vid naveln har väl blivit så bra som det kan bli.. där är dert svårt att tejpa. Jag brukar stryka på ärrsalva då och då, men glömmer det. Det långa ärret tejpar jag förutom någon vecka då jag brukar vila från tejp.
Ärret är rödast i mitten och ljusare mot höfterna. Varför vet jag inte. Jag hade ju en del problem innan med att det inte ville läka ihop med detsamma. Kanske är det därför..
Ibland sticker det till inne i magen.. som en tråd som dras åt ungefär. Gissar att det är nerver som inte är färdiga med att hitta till sin avskurna ände.. Magmusklerna är stenhårda och det känns inte som att jag behöver träna dom, men - det kommer säkert en dag när de behöver det. En bekant till Jonas har gjort en likadan operation fast i landstingets regi. Där sa man att hon inte skulle träna magen på ett år. Jag har ingen aning och just nu tränar jag inte så jag tänker inte ta reda på det förrän jag på allvar känner att jag ska träna magen.
Känseln är fortfarande borta under naveln och fram till snittet på en handflatas område ungefär... och det känns spänt och stramt att ligga på mage. Men jag gör det ändå!
Och jag är fortfarande nöjd! : )
