Svar till Anonym - om träning.....
När kan man börja träna igen frågade du.... igen?? : )
Jag tränade inte innan så det störde om man säger så.. men jag förstår och vet att jag måste göra NÅGONTING.
Jag skulle vilja säga att man kan börja träna efter 6 veckor, sen får man känna sig för, kanske inte göra 400 sit-ups direkt men att röra på sig, promenera, cykla och jogga borde fungera bra. Promenera kan man göra direkt, så mycket man orkar.
Man får känna efter själv. Är man dessutom tränad innan så kan man säkert börja lite tidigare. De första 8 v har man ju gördlarna som stöd.
Nu fick jag dåligt samvete... måste börja... : (
/e
Bilder - före och 9 v senare
8 veckor - är det klart nu?
Jaha... nu har det gått de där 8 veckorna som kändes som en evighet... Men om jag tänker lite så har det ju varit kämpigt emellanåt, men mest de första 3 veckorna, att leva med smärta dygnet runt. Men vet man att det bara är tillfälligt så får man stå ut.
Nu ska jag erkänna en sak och jag vill inte att någon som gör nåt liknande tar efter mig! Men jag har fuskat lite den senaste veckan..Det började med att jag köpte ett par vita byxor och provade dessa en eftermiddag /kväll utan någon gördel bara för att få ha nåt nytt på mig och eftersom de var vita så syns ju min byxgördel igenom så det var så det började.
Sen har jag haft gördeln mindre och mindre och tänkt: det är ju inte en magisk gräns efter exakt 8 veckor som allt blir bra. Känns det bra så är det bra.
Det känns bra. Ibland sticker det lite i magen..känns trött och jag vill sjunka in i min kutryggighet, men jag får tänka hela tiden att jag ska sträcka på mig.
Upptäckte häromdagen att det kommit ett nytt sår under tejpen..alltså att ärret på ett nytt ställe har öppnat sig lite och vätskat sig. Blev rejält besviken och fick mina ryck om att hela kroppen skulle ruttna i någon slags sjukhussjukan eller liknande, men Jonas lugnade mig och sa att "det kommer att bli bra, jag lovar" Så... då blir det ju det! Jag är expert inom ett område: att förstora allting.
Har inte tejpat på de två ställena där det är lite sårigt och genast torkar det upp och blir små skorpor. Nu ska jag vänta tills skorporna är helt borta innan jag tejpar igen. Det lär ta några veckor gissar jag. Resten tejpas flitigt. Svullnaden börjar alltmer försvinna och i takt med det blir magen mjukare och mer som en vanlig mage. Det blir fluffigt när man sitter hopböjd. Är tacksam för det, för annars hade det sett ganska onaturligt ut med tanke på att inte allt annat på kroppen är stramt och spänt.
Det spänner och stramar fortfarande och jag kan precis i dagarna ligga på mage utan att det är alltför obehagligt. Känselbortfallet är kvar. Jag har vant mig nästan helt.
Nästa vecka ska jag ta lite bilder och sen kommer jag förmodligen att skriva ca en gång i månaden. Gissar att det kommer att ta ett tag innan det känns HELT normalt..
Trevlig sommar till er som läser min blogg fortfarande...!
/e
Nu ska jag erkänna en sak och jag vill inte att någon som gör nåt liknande tar efter mig! Men jag har fuskat lite den senaste veckan..Det började med att jag köpte ett par vita byxor och provade dessa en eftermiddag /kväll utan någon gördel bara för att få ha nåt nytt på mig och eftersom de var vita så syns ju min byxgördel igenom så det var så det började.
Sen har jag haft gördeln mindre och mindre och tänkt: det är ju inte en magisk gräns efter exakt 8 veckor som allt blir bra. Känns det bra så är det bra.
Det känns bra. Ibland sticker det lite i magen..känns trött och jag vill sjunka in i min kutryggighet, men jag får tänka hela tiden att jag ska sträcka på mig.
Upptäckte häromdagen att det kommit ett nytt sår under tejpen..alltså att ärret på ett nytt ställe har öppnat sig lite och vätskat sig. Blev rejält besviken och fick mina ryck om att hela kroppen skulle ruttna i någon slags sjukhussjukan eller liknande, men Jonas lugnade mig och sa att "det kommer att bli bra, jag lovar" Så... då blir det ju det! Jag är expert inom ett område: att förstora allting.
Har inte tejpat på de två ställena där det är lite sårigt och genast torkar det upp och blir små skorpor. Nu ska jag vänta tills skorporna är helt borta innan jag tejpar igen. Det lär ta några veckor gissar jag. Resten tejpas flitigt. Svullnaden börjar alltmer försvinna och i takt med det blir magen mjukare och mer som en vanlig mage. Det blir fluffigt när man sitter hopböjd. Är tacksam för det, för annars hade det sett ganska onaturligt ut med tanke på att inte allt annat på kroppen är stramt och spänt.
Det spänner och stramar fortfarande och jag kan precis i dagarna ligga på mage utan att det är alltför obehagligt. Känselbortfallet är kvar. Jag har vant mig nästan helt.
Nästa vecka ska jag ta lite bilder och sen kommer jag förmodligen att skriva ca en gång i månaden. Gissar att det kommer att ta ett tag innan det känns HELT normalt..
Trevlig sommar till er som läser min blogg fortfarande...!
/e
7 veckor - 6 dagar kvar till "friheten"
Mmm...nu börjar det närma sig, slutet på den inklämda tiden, det korviga, varma och ibland lite bökiga.. Gördlar i all ära men det är kanske ändå skönast i frihet.
Men jag måste erkänna att mina båda gördlar varit "mina bästa kompisar" sen operationen. Utan dom har jag inte kunnat stå, gå och orka vara igång en hel dag. De har hjälpt mig jättemycket och är dessutom nödvändiga för läkningsprocessen.
Anett undrar hur det känns med kläderna.. om storleken ändrats...ja.. i midjan har det ändrats, 1 tumstorlek och det märks nu, 7 veckor efter operationen. Har ingen aning vad det blir i centimeter. Man får prova sig fram och inte handla något som man inte är beredd att avyttra ganska snabbt igen, kanske... Jag har inte handlat några byxor på hela tiden. Förutom idag, jag provade ett par jeans på rea, ett par vita och tog in den tum-storlek jag hade innan operationen och en mindre. Båda passade men den minsta satt bäst.
Fortfarande ett litet sår kvar i snittet som inte vill ge med sig. Jag har inte tejpat där, så jag märker att det blöder lite i min gördel. Det handlar om någon droppe, förmodligen för att det trycker o skaver lite. Räknar med att det är läkt inom 2 veckor. Sen tejp på!
Igår var det tvättstuga och kvavt ute... jag skulle jobba extra, min dotter skulle sköta tvätten och tänkte att jag kunde prova att promenera till jobbet utan gördlar. Det gick bra. Kändes bara liiiiite på kvällen...lite krökt i ryggen, jobbigt att sträcka sig.
På det hela taget känns det bättre och bättre igen. Blir starkare i magen. Svullnaden lägger sig och den riktiga mjuka magen kommer fram. Samma känselbortfall som innan, d v s under naveln och ut lite på sidorna, men på snittet och nedanför snitten har jag känsel.
Är inte orolig längre att något ska gå fel. Måste bara tänka på att äta rätt, och försöka att träna lite eller hålla igång med lite promenader.
Nu har jag semester i 3 veckor. Ska bli skönt.
/e
Men jag måste erkänna att mina båda gördlar varit "mina bästa kompisar" sen operationen. Utan dom har jag inte kunnat stå, gå och orka vara igång en hel dag. De har hjälpt mig jättemycket och är dessutom nödvändiga för läkningsprocessen.
Anett undrar hur det känns med kläderna.. om storleken ändrats...ja.. i midjan har det ändrats, 1 tumstorlek och det märks nu, 7 veckor efter operationen. Har ingen aning vad det blir i centimeter. Man får prova sig fram och inte handla något som man inte är beredd att avyttra ganska snabbt igen, kanske... Jag har inte handlat några byxor på hela tiden. Förutom idag, jag provade ett par jeans på rea, ett par vita och tog in den tum-storlek jag hade innan operationen och en mindre. Båda passade men den minsta satt bäst.
Fortfarande ett litet sår kvar i snittet som inte vill ge med sig. Jag har inte tejpat där, så jag märker att det blöder lite i min gördel. Det handlar om någon droppe, förmodligen för att det trycker o skaver lite. Räknar med att det är läkt inom 2 veckor. Sen tejp på!
Igår var det tvättstuga och kvavt ute... jag skulle jobba extra, min dotter skulle sköta tvätten och tänkte att jag kunde prova att promenera till jobbet utan gördlar. Det gick bra. Kändes bara liiiiite på kvällen...lite krökt i ryggen, jobbigt att sträcka sig.
På det hela taget känns det bättre och bättre igen. Blir starkare i magen. Svullnaden lägger sig och den riktiga mjuka magen kommer fram. Samma känselbortfall som innan, d v s under naveln och ut lite på sidorna, men på snittet och nedanför snitten har jag känsel.
Är inte orolig längre att något ska gå fel. Måste bara tänka på att äta rätt, och försöka att träna lite eller hålla igång med lite promenader.
Nu har jag semester i 3 veckor. Ska bli skönt.
/e
