6,5 vecka - tid, luft och tålamod
Svullnaden har börjat försvinna sakta ovanför naveln. Den mjuka vanliga magen börjar synas och den är inte lika platt och spänd som den var innan. Och jag tror faktiskt att den kommer att se väldigt normal ut när det är klart. En helt vanlig mage.
Såret är nästan helt läkt kring naveln. Jag tror det är att det luftas på natten som gör att det nu går lite fortare. Känns fortfarande som sammandragningar när jag reser mig och börjar gå, glömmer bort att sträcka på ryggen emellanåt. Såna där småsaker som man kan skriva om här, men som är i-landsproblem, egentligen. Okej.. den här bloggen SKA handla om bukplastik men ibland tycker jag att det är riktigt tramsigt och fåfängt att vara missnöjd med sin kropp när man har tak över huvudet, ett jobb och en bunke friska barn samt en underbar man, fina vänner och stolta föräldrar...
Jag har börjat bära hem matkassar nu. Det går bra, klart det känns lite, men korta sträckor fungerar. Jag har fuskat lite igen och använder inte den obekväma gördeln, för det har varit sommarväder och jag har haft åtsittande kläder och det ser helt enkelt inte klokt ut när den övriga huden samlas över och under gördeln som två bilringar...
Nu är det 1,5 vecka tills jag inte ska ha någonting alls kring magen längre... är jag redo?? Jag vet inte faktiskt.. Jag kanske kommer att vilja ha min "MissMary" ännu längre? Vi får se. Det kan hända mycket på en vecka kanske? Sen behöver jag nog börja träna lite, stärka upp ryggen och kanske hålla min nya mage i trim. Inget jag längtar efter men jag har tvingat Jonas att tvinga mig. Smart va?
Jag har börjat fundera på vilken sorts bikini jag ska köpa, vilken modell jag ska välja... jag har inte vågat kolla och inte vågat prova någon ännu.
Det regnar ändå nu så....
/e
5 veckor - hellre gör jag om detta än går till tandläkaren!
Usch - jag är såååå sjåpig! Jag har varit hos tandläkaren och lagat ett hål - egentligen bytt ut en amalgamfyllning och lagat ett hål som satt bredvid och började ta över! Men sökte för att det ilar i en annan tand.. fick veta att den kan gå sönder i framtiden och då får man försöka laga eller rotfylla.
Då började jag gråta, för jag är SÅ LIVRÄDD FÖR TANDLÄKAREN!
Okej.. nu är det ett enormt i-landsproblem det där, att känna obehag att få sina tänder fixade. Men jag är så himla rädd. Jag kan bara inte förklara det. Är inte spruträdd, inte rädd för smärta i övrigt, jag har ju för fasen gått igenom en stor bukplastikoperation! Det enda jag var rädd för var att sövas.. men nu när jag tänker efter så skulle jag med glädje bli sövd om de fixade min tand under tiden.. Getingar är också VÄLDIGT HEMSKA.
Nog om det.
Det hjälpte ju att göra som syster Lotta sa: Att ha den obekväma gördeln så mycket som möjligt. Det gör fortfarande ont runt omkring naveln - sticks och kliar ibland.. värker och molar ibland, men knutan jag kände innan är nog borta (har inte undersökt mig så jättenoga. Jag började även tejpa över den lilla 5-cm långa biten på snittet som var lite infekterat innan, men igår såg jag att det inte blivit bra, så nu är det 6 cm som är i frihet.. misstänker att den biten på ärret inte kommer att bli lika fint som den övriga sträckan. Ser även ut som om det sitter några stygn i vänstra änden av snittet, ut mot höften alltså.
Ska ringa henne imorgon och fråga om jag ska dra ut dom!!! ???
Min bil har krånglat lite vilket gjort att jag åkt tåg till Jonas när jag ska dit. I morse var det bråttom när jag skulle hem och till mitt jobb. Bussen kom och en annan kille sprang förbi. Jag gick där och tänkte: nää.. jag kan inte springa, jag har ju opererat mig... och sen - tänkte jag: vadå?? klart jag kan! Så jag sprang och det kändes ju jättebra! Bättre än innan jag opererade mig.. inget som skumpade runt innanför och utanför trosorna! Sen hur min kondition är behöver vi inte gå in på. Men jag kan springa i alla fall, utan att ha ont.
Känseln kanske har återvänt lite till mot förra veckan. Är inte helt säker.. men eventuellt känns det svagt i området som är under naveln. Men konstigt nog känns det bra kring snittet..något bedövat möjligen, men inte som under naveln. Och apropå nervskador - så är det "avskalade låret"-känslan borta sen länge. Har bara glömt att kommentera det.
Så visst händer det grejor emellanåt, även om det inte händer nåt varje dag precis.
Jag har köpt ett par jättesöta trosor på Ellos...eller var det Haléns? Söta, lite genomskinliga men mönstrade i blommöster och en pytteliten volang... Kände mig lyxig och fin, trots att det var en rea-trosa för 19 kr! Men vad gör det?? Jag tror aldrig jag har haft en sån fin trosa i hela mitt liv. För när jag var tonåring och fortfarande smal så fanns det inte sånt här som finns idag. Då var det väl Sloggi som gällde. Eller ribbtrosor.
...nu mot tvättstugan!
/e
Bilder - före och 4 veckor senare
4 veckor - sakta men säkert
Om det inte varit för att jag har ont en bit ovanför naveln - känner ibland en liten knuta, så hade jag inte klagat alls faktiskt.. men det gör faktiskt ont. Kan inte säga om det har med såret kring naveln att göra eller om det är nåt muskulärt. Eller bara nerver.
Ringde sköterskan igår och hon tyckte vi skulle ha lite is i magen och vänta en vecka. Hon påminde vikten av att ha gördeln och då menar hon inte den med ben som är öppen i grenen , utan den andra obekväma korviga hårda knöliga saken... Den har jag inte haft på en vecka utan bott i den andra (och handtvättat den) som är lättare och slätar ut silhuetten och inte så varm framför allt. Det ska ju finnas en chans för det där såret att läka någon gång också.. vilket inte är så lätt, när magen är instängd dygnet runt.
Men nu när jag inte har nåt på nätterna så hoppas jag att såret ska hinna torka upp lite mellan varven. Vi får se. Det går heller ine alls att bära något som väger mer än 1-2 kg.. då gör det vansinnigt ont där. Jag gissar att det är nåt med ett muskelfäste..?? eller??
I helgen bytte jag själv kirurgtejpen på mitt snitt. Gick hur bra som helst. Fortfarande en liten bit som inte är ihopläkt, och som jag snart ska börja tejpa igen.. vi får se.
Kan fortfarande inte stå och gå rak. Det är störigt. Men det går bara inte.. mest för att det gör ont där... i den där knutan eller vad det är. Det bränner och svider på en 5-kronas område ungefär.. och ibland sticker det till som om man får nåt vasst i magen. Men det gör ont varje steg man tar och enda gången det inte känns är när jag legat ner en stund. Då släpper det.
Det har ju som sagt bara gått 4 veckor, det sker inga underverk på en sån kort tid. Måste ha tålamod.
I helgen tog vi lite foton på min mage. Jag ska presentera dem i veckan.
/e
3 veckor
Att stå upp i några timmar var INTE skönt kan jag säga.. Det gjorde ont precis överallt i magen, det var riktigt jobbigt. Dagen efter, i fredags, hade vi en vårfest på jobbet. Vi satt ju mycket eller ja.. i princip hela tiden, åt mat, pratade och minglade ytterst lite. Dessutom körde jag, så jag kunde åka när som helst. En bra trygghet om man vill hem snabbt.
Jonas har varit hos oss (mig och barnen) i lördags - måndags morse och trots att jag tagit det lugnt och Jonas har lagat maten och kört bilen, så har jag känt mig hängig, frusen och trött.
Tyckte i morse att såret vid naveln blivit något mindre... men säker är jag inte. Har inte haft på något nät med salva som jag fick av sköterskan på två dagar nu, men det kliar inte där längre.. Kanske??? hoppas hoppas... Det är lång väg kvar, och det är lika envist på morgnarna.. men till slut så kommer det att ljusna.
En väldigt rolig tanke fick jag (och Jonas) i helgen... jag kom på att jag på den amerikanska sidan sett att det var en man som gjort en tummy-tuck (bukplastik) och det såg jättefint ut. Men - har de också en sån där byxgördel som är öppen i grenen???? Jag tänker på det ofta nu... *ler för mig själv* hur det skulle se ut...och Jonas undrade nog hur det skulle kännas. Tur att jag inte kom på den frågan för 2 veckor sedan när jag inte kunde skratta.. Nu går det sådär.. men jag kan i alla fall.
Får väl övertala Jonas att prova min sen.. så får jag svaret och han också! *skrattar högt*
Natti/e
