pyret66

"Caroline" undrar när man vet var man landar på för kupa.. Min läkare sa att 6 månader är den tiden det tar innan slutresultatet kommer och då menar han svullnaden och formen som sakta ändras under tiden.

Om jag ser på min läkning så hade jag ju min läknings-bh på mig under lång tid. Den har passat både dan efter operationen och nu. Jag har den faktiskt på mig idag! Den är sååå skön :).

Jag hade E-kupa och har landat på C/D beroende på märke och modell. Jag har faktiskt inte handlat mer än en annan bh och den blev en C. Men jag har även D sen långt bak i tiden som jag hittat i min garderob som också sitter bra.

Jag tycker min storlek alltså är samma som den var, låt oss säga, några veckor efter operationen. Den ändrar sig inte nämnvärt. Det är mer fastheten som mjuknar lite under tidens gång. Från att kännas som silikoninlägg till ett mer mjukt bröst så som det var innan fast ändå mycket mer fast.

Jag älskar mina bröst!!

En annan kommentar jag fått är "Var det värt det"? Och det är klart man undrar det, speciellt om man fortfarande funderar på operation. Man kanske även har män omkring sig som säger att man är fin som man är.

Jag har ju velat bli av med lite tyngd från mina bröst sen jag var i 20-årsåldern. Så för mig har det varit en önskan i så många år att jag inte ångrat mig alls. Jag har fått höra MÅNGA skeptiska kommentarer att jag kommer ångra mig, att det inte blir bra, att det fint med stora bröst, sexigt med stora bröst, kvinnligt med stora bröst.

Jag säger så här: Det är kvinnligt med bröst. Bröst är vackra. De ska inte ta över din kropp. Lider man av att ha för stora bröst (eller för små för den delen) psykiskt, fysiskt eller praktiskt så kan inte din omgivning säga att du kommer ångra dig. De som säger så har inte lyssnat på hur det är, eller så har de lite svårt att tänka sig in i hur det är att alltid ha ont i axlarna, få lystna blickar när du ska handla huvudvärkstabletter i apotekskön och vill vara ifred, eller när skjortor o klänningar, bh, bikini o s v inte passar upptill. Hade de förstått det, hade de aldrig sagt så.

Dessutom är det din kropp, inte mannens, inte dina föräldrars o s v..

Jag fick extremt stort mothugg helgen innan jag skulle förminska mina bröst. Vi var på en ganska stor fest och jag var förväntansfull och berättade ganska öppet om mitt beslut och både kvinnor och män försökte övertala mig att inte göra det. I det läget var jag ju som en gås, som fick vatten över mig. Det bekom inte mig, då jag har sett fram emot det så länge.

Och - jag har inte ångrat en sekund mitt beslut. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare i livet. Men - bättre sent än aldrig!

/e