5 veckor - hellre gör jag om detta än går till tandläkaren!

Usch - jag är såååå sjåpig! Jag har varit hos tandläkaren och lagat ett hål - egentligen bytt ut en amalgamfyllning och lagat ett hål som satt bredvid och började ta över! Men sökte för att det ilar i en annan tand.. fick veta att den kan gå sönder i framtiden och då får man försöka laga eller rotfylla.

Då började jag gråta, för jag är SÅ LIVRÄDD FÖR TANDLÄKAREN!

Okej.. nu är det ett enormt i-landsproblem det där, att känna obehag att få sina tänder fixade. Men jag är så himla rädd. Jag kan bara inte förklara det. Är inte spruträdd, inte rädd för smärta i övrigt, jag har ju för fasen gått igenom en stor bukplastikoperation! Det enda jag var rädd för var att sövas.. men nu när jag tänker efter så skulle jag med glädje bli sövd om de fixade min tand under tiden.. Getingar är också VÄLDIGT HEMSKA.

Nog om det.

Det hjälpte ju att göra som syster Lotta sa: Att ha den obekväma gördeln så mycket som möjligt. Det gör fortfarande ont runt omkring naveln - sticks och kliar ibland.. värker och molar ibland, men knutan jag kände innan är nog borta (har inte undersökt mig så jättenoga. Jag började även tejpa över den lilla 5-cm långa biten på snittet som var lite infekterat innan, men igår såg jag att det inte blivit bra, så nu är det 6 cm som är i frihet.. misstänker att den biten på ärret inte kommer att bli lika fint som den övriga sträckan. Ser även ut som om det sitter några stygn i vänstra änden av snittet, ut mot höften alltså.

Ska ringa henne imorgon och fråga om jag ska dra ut dom!!! ???

Min bil har krånglat lite vilket gjort att jag åkt tåg till Jonas när jag ska dit. I morse var det bråttom när jag skulle hem och till mitt jobb. Bussen kom och en annan kille sprang förbi. Jag gick där och tänkte: nää.. jag kan inte springa, jag har ju opererat mig... och sen - tänkte jag: vadå?? klart jag kan! Så jag sprang och det kändes ju jättebra! Bättre än innan jag opererade mig.. inget som skumpade runt innanför och utanför trosorna!  Sen hur min kondition är behöver vi inte gå in på. Men jag kan springa i alla fall, utan att ha ont.
Känseln kanske har återvänt lite till mot förra veckan. Är inte helt säker.. men eventuellt känns det svagt i området som är under naveln. Men konstigt nog känns det bra kring snittet..något bedövat möjligen, men inte som under naveln. Och apropå nervskador - så är det "avskalade låret"-känslan borta sen länge. Har bara glömt att kommentera det.

Så visst händer det grejor emellanåt, även om det inte händer nåt varje dag precis.

Jag har köpt ett par jättesöta trosor på Ellos...eller var det Haléns? Söta, lite genomskinliga men mönstrade i blommöster och en pytteliten volang... Kände mig lyxig och fin, trots att det var en rea-trosa för 19 kr! Men vad gör det?? Jag tror aldrig jag har haft en sån fin trosa i hela mitt liv. För när jag var tonåring och fortfarande smal så fanns det inte sånt här som finns idag. Då var det väl Sloggi som gällde. Eller ribbtrosor.

...nu mot tvättstugan!

/e


Kommentarer
Postat av: Erika

Du skriver inte nåt om när du började kunna kramas o gossa med din kille igen, min kille är rädd att vi inte kommer kunna göra sånt på mycke länge, hur var det för dig ?

Mvh Erika

2008-05-18 @ 02:26:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0