Svar till Johanna.. allt jag kan säga: det blir alltid bättre än innan

Ok. jag kan inte lova att alla sår läker som de ska o s v.. men är du frisk och sköter dig, röker inte nämnvärt före operationen o s v.. så har du alla chanser att få ett lyckat resultat. Sen är det viktigt att du tar reda på om den kirurg som ska operera dig har bra erfarenhet. Det är det viktiga.

Jag förberedde mig på mycket smärta och fick mycket smärta.. men jag var ändå så glad för att jag såg ju hur det skulle bli och det sporrade mig att stå ut och inte gnälla speciellt. Jag är sällan rädd för smärta som jag vet vad den beror på. Är jag däremot sjuk o får en smärta som inte kan förklaras då är jag rädd. Den rädslan jag beskriver ska du inte ha. Det finns alltid tabletter som lindrar och det är bara att begära det du behöver.

Lycka till nu och hör gärna av dig igen.

Själv ska jag göra en bröstförminskning imorgon och jag tänkte blogga om det här igen.. hittar ju ingen som bloggat dag-för-dag.

Det blir från E-kupa till D. Ett lyft o lite minskning. Vill ha mina kurvor kvar!

Kram
e

Hej Malin!! Nu svarar jag dig

Så här skrev du:

Hej!
Försöker igen att skriva till dig, vill bara meddela att du har den enda seriösa bloggen där man kan få bra tips och råd när man gjort en bukop. Jag gjorde min op för två veckor sedan, känns som jag är den enda i hela världen som gjort det, i dag är nog det mästa svart, hmmm. Men allt har gått bra. Men jag undrar hur länge "hugger" det och drar i magen. Och när börjar svullnaden att gå ner. Är det normalt föresten med att man ser riktigt gravid svullen ut? Snälla svara. MVH Malin


Här svarar jag:

Hej Malin! Det är det som är meningen med den här bloggen, att andra ska hitta hit och kanske kan få lite information och lite stöd och tips. Roligt att du hittade hit och förlåt att jag inte svarat med detsamma. Jag bloggar ju inte längre så jag kände på mig att nu var det dags att gå in och kika.

Det högg ganska länge.. nu  minns jag inte exakt.. men ett par månader kan det dra och streta och spänna.. även numera trots att det snart är 2 år sen, så känns det lite skumt när man reser sig. Men jag tror det beror på att jag inte har någon känsel nedanför naveln och till ärret.

Svullnaden sitter i ett par månader den också. Det går ju gradvis ner, men om du kikar på mina bilder så ser du att det ändras vartefter. Men det värsta svullnaden tar nog 2 mån skulle jag tro.. Kanske lite mindre. Jag tyckte inte min magen såg gravid ut. Min kändes helt platt i jämförelse med hur den var innan. Men allt är individuellt!! Läs bloggen dag för dag så kanske du känner igen saker och ting.. och deppa inte över bakslag. De kommer lite då och då.. det märker du om du läser min blogg.

Sköt om dig och fuska inte med gördel och tejp!

Varma kramar,
/e

Till S - maila mig så svarar jag på dina frågor

Fick ett litet inlägg från S om frågor hon hade... det går alltid bra att maila mig om någon har en fråga:

pyret_hbg@hotmail.com


Tjingeling
/e


Min mage idag - 2009

I maj blir det 2 år sen jag gjorde min bukplastik. Jag har gått upp några kilo i vikt men den är fin ändå!
Ärren är vita och det verkar nästan som att det aldrig kommer att samlas nytt fett omkring ärren. Det området är som att det det för evigt är borttaget möjligheten att öka omfång.. Det sätter sig på andra ställen såsom höfter och högre upp på magen. Kan vara bra att tänka på för någon som är smal.

Här kommer några bilder.


Alltid FÖRE-bilden först!


Med toaspray i bakgrunden - :)







Svar till Vaishali: Om situps och ärrgropar

Jag fick faktiskt väldigt olika bud på när man kunde göra sit-ups. Antar att de gjort samma åtstramning av dina magmuskler som jag de gjorde på mig. Sköterskan sa att jag kunde börja när det kändes bra.. Men någon på gymet sa att man skulle vänta ett år med just magen.

jag gjorde väl nåt mittimellan. Efter kanske 9 månader provade jag lite magövningar, men det var inte speciellt skönt. Det kändes stickigt på punkter inne i magen, ungefär som om ett stygn satt fast. Nu vet jag ju att det inte är så. Men känslan var lite knepig. Prova dig fram. Det är inte farligt, men om du fått samma åtstramning som jag så behöver du inte göra situps just nu. Du kan gott vänta lite.. man använder ju magen i vanlig träning och det kommer du märka. Ta det lite successivt.

Betr ditt ärr och den gropen du beskriver, det vet jag nog inte så mycket om. Jag hade en bit av ärret som fick svårt att läka men det var och är ingen grop där. Jag har sett en person som fått en infektion där slutresultatet blev en grop och det fick hon omgjort sen efter ca 1 år. Hör med din kirurg, visa upp och be om råd. Förmodligen har vävnaden blivit lite tjockare och kanske kan kirurgen lätt lossa lite på vävnaden under så att ytan blir jämn.

Mina ärr är blekta nu och det är i maj 2009 två år sen jag gjorde operationen. Första året skiftar ärret i olika färger, ibland blev det blekare för att någon månad senare bli rödare igen. Min sköterska sa att detta är läkningsprocessen och helt normalt.

Jag har nya bilder på min mage. Dessa kommer förhoppningsvis upp i veckan. Ska bara hitta sladden till kameran först!!

/e



Min mage är med på www.alltombarn.se

Alla magar får finnas, även de opererade!!

Idag finns en liten artikel om min mage på Allt om barn. Lite skoj!
http://www.alltombarn.se/foraldraliv/shape-of-a-mother-1.5962/min-mage-fore-och-efter-bukplastiken-1.20175

Jag tänker på min mage VARJE dag, MÅNGA gånger om dagen... det är det bästa jag gjort förutom att föda min 3 underbara barn, såklart!

/e

Svar till Paulina: Om Akademikliniken

Hej! Alltid lika underbart när ni hittar hit och känner att ni hittar info som ni söker! Det är mitt mål med den här bloggen.

I ett inlägg tidigare har jag skrivit om en sida man kan besöka och få lite info om kliniker i Sverige. Se om du kan hitta mer där. Annars bara skriv in " Akademikliniken bukplastik "i googles sökruta så får du säkert upp träffar på det.

Här kommer länken:

http://pyret66.blogg.se/2007/may/svar-till-l-hur-vet-man-om-en-klinikkirurg-ar-bra.html#comment


Lycka till!
/e

Svar till Vaishali: Hur länge är det svullet

Hmm.. jag sitter och funderar för nu börjar minnet tryta så här 1,5 år senare men det tog ett par månader innan det inte var svullet längre.. 5 månader skulle jag tro.. men det går ju sakta så det bästa man ser det på är väl foton eller att mäta sig kanske? Och det kändes verkligen som att man hade sammandragning som när man var gravid..

Jag tror det är ganska bra att skriva lite anteckningar dagligen, så märker man förändringen bättre. Det är svårt att komma ihåg allt i huvudet. Men det blir bättre, men det tar tid!

Och som min mamma sa: det kan i alla fall inte bli värre än det var innan. Och det hade hon alldeles rätt i!

Kämpa på! Det kommer bli finfint!

/e

Svar till Monica - smärtan.. outhärdlig?... NÄÄÄÄÄ!!!

Hej och tack för ditt inlägg Monica!

Smärtan är intensiv, jag förberedde mig på den som det var när jag opererade bort en cysta på äggstocken när jag var 18 år. Då fick jag ett litet bikinisnitt och jag kände mig mörbultad ett tag. Ja, jag tycker det gjorde jätteont och ganska länge men aldrig att jag tänkte "fan.. det här är det inte värt" Inte en enda gång tänkte jag så.. faktiskt. Det är värt varenda minut av smärta och varenda krona om man ska betala för det!

Om jag hade haft en 8-månaders bebis så hade jag inte tagit hand om honom ensam efter en vecka.. Du måste ha hjälp där ganska länge anser jag. Mest för att du inte får bära. Jag hade inte velat riskera läkningen. Men jag är ingen doktor och ingen expert, men så hade jag resonerat, med min erfarenhet. Eftersom man blir sjukskriven minst 2 v, så anser jag inte att du ska gå hemma med en sån liten ensam. Att umgås och finnas för barnet givetvis, men med vänner och släkt så måste du hitta en lösning åtminstone de första två veckorna.. och under den tiden lära din son att inte bli buren hela tiden.. om han nu är van vid det ! Du bör fråga din läkare vad han anser. Jag bar ingenting på 8 veckor. Men det var JAG det..

Gördeln syns lite grand om du har tighta kläder.. den sitter ganska hårt och gör att det "bullar" ut ovanför och under.. Lite lösa kläder och jogging är ju att rekommendera en tid. Svullnaden syns inte, den packas in i gördeln, var så säker : )!

Lycka till nu! Och hoppas att jag inte skrämt dig! Du kanske tycker det är en baggis! Vem vet?
/E


Svar till Erika: När kan man mysa och gosa?

Hmmm... det var rätt! Det har jag inte skrivit om, men jag minns det! Och vi hade sex efter ca 2 v tror jag.. men väldigt försiktigt eftersom man är öm i såret som går över hela magen..  Och det är ju ingenting som är opererat inuti, så det är bara köra på när lusten faller på!! Man anpassar sig efter vad som känns bra.

Svar till Malin - När kan man gå rakt?

Hej, det där med att gå rakt.. hmm..ja.. jag tror det är väldigt olika från person till person. Det beror på mycket saker, t ex:

- hur mycket som opererades bort
- hur stramt kirurgen dragit skinnet nedåt
- hur tränad/otränad du var före operationen

För mig tog det rätt lång tid, måste jag säga.. efter ca 2,5 vecka började jag ju jobba, men redan då hade jag hittat en hopsjunken stil som var skön och den intog jag ofta tyvärr. Jag fick anstränga mig och tänka varje sekund som jag skulle vara rak i ryggen.

Jag var otränad före min operation och hade inte så bra muskelmassa. Det gjorde säkert sitt. Jag tror också att min kirurg spände åt rejält och det är jag glad för idag. Att stå upprätt gör jag nu, men gillar att sjunka ihop ibland, bara för att det är skönt. Reser jag mig så klänner jag att det stramar, men jag har sedan länge kunnat ligga på mage och efter 4-5 månader vet jag att jag kunde ligga på mage på golvet och sträcka upp överkroppen från golvet. MEN - det stramar och det verkar som det fortsätter strama och kännas lite konstigt samtidig, eftersom man inte har känsel över hela magen. Jag tycker inte det är obehagligt, det är bara en bra känsla och jag blir ofta påmind varje dag om min nya fina mage som jag är väldigt glad över och tacksam för att jag har!

Så kämpa på, det blir lite lite bättre dag för dag!

Hälsningar
/e

Svullnad - svar till "Anonym"

Hej du tjejen,

Jag tror det är individuellt med svullnad beroende på var man opererar sig samt hur stort ingreppet är. Det var svullen mycket längre än jag trodde och det ser jag nu på mina bilder. Man ska inte räkna med ett slutgiltigt resultat förrän efter 6 månader har jag hört. Vet ej om det stämmer för alla, men man kan nog säga det i mitt fall åtminstone.

Som sagt, det är säkert olika men svullnaden avtar långsamt och det enda man kan se det på, är att ta foton från samma vinkel och avstånd med jämna mellanrum så ser man förändringen bättre!

Lycka till!
/e

Snart så...

...är det ett helt år sen jag opererade mig. Bara 10 dagar kvar. Då kommer lite bilder igen..
Allt är bra. Ingen känsel och ingen träningsvärk när man gör situps.. :) Bra eller dålig? Ingen aning.

Ses om 10 dagar!!

image18

Svar till "Ika" - ånger och vad var jobbigast!

Hej!

Jag kan bara säga att jag ALDRIG ångrat mig. Det enda jag kan reta mig på är att jag inte gjorde det tidigare, men bättre sent än aldrig!

Nu blev mitt resultat väldigt bra (tycker jag själv) och därför kan jag ju säga så, att jag inte ångrar mig.. men - även om det skulle bli ett sämre resultat, t ex att ärren blivit sneda och knöliga, eller att magen fick ett litet häng efteråt, så hade jag varit nöjd ändå. Min mamma sa faktiskt till mig före operationen när jag höll på med min oro: Tänk så här, det kan nog inte bli sämre. Magen kommer inte att bli större efter operationen..inte hängigare.. inte lösare..

Och det är ju sant!

Det som var det värsta för mig var min hysteriska oro för att det skulle bli infektion o s v.. Det hade jag varit vilken operation jag än skulle göra som innebär sårskötsel. Jag är känslig och observant på förändringar och då blir det att man förstorar upp kanske simpla saker i en läkningsprocess.

Smärtan var jag inte orolig för, jag visste att den skulle gå över. Jag behövde bara ta av gördeln o titta ner på hela min kropp för att känna kraft att stå ut med smärtan.. och att föra dagbok, så att man kan gå tillbaka och verkligen läsa att det händer saker som är positiva, ibland varje dag!

Du behöver nödvändigtvis inte blogga, du kan ju skriva dagbok ändå, föra ett smärtschema och gradera 1-10... varje dag kryssar du i hur ont du har, där 10 är det värsta du varit med om och 1 är nästintill ingenting. Vidare kan du bara göra som du får råd om, att vila, ha korsett, tejpa och ha tålamod. Det är en fantastisk fin metod att få bort en hängmage på och jag önskar dig all lycka!

Maila eller skriv inlägg när du vill om du undrar något så svarar jag på det jag kan utifrån min egen erfarenhet! Du har också valt en bra klinik där de gör dessa operationer varje vecka! Det ger dig trygghet i att de kan det de håller på med!!

/e


Svar till Sabina - duscha fick jag börja med dag 3

Hej!

Klart jag fick duscha.. jag opererades på måndagen, hem på tisdagen och på onsdagen duschade jag. Jag fick order om att duscha en gång om dagen!! Tejp på och inget tvättande, bara duscha som vanligt med schampo och låta det rinna över kroppen, sen ligga och luftttorka tills tejpen torkat, jag brukade ligga i över 1 tim, sen på med korsetten.

Konstigt att du fått sådana direktiv. Och konstigt att det kan vara så olika.

Hoppas du mår bra i alla fall!

Kram! /e

Svar till Elle: bristningar då och nu, smärta m m

Hej Elle!

Att det kändes konstigt att gå och röra sig de första månaderna kan jag hålla med om, för mig kändes set som sammandragningar och stickningar när jag reste mig och när jag gick.. ibland trodde jag att allt skulle liksom spricka och/eller lossna  - att magen skulle ramla av :).. Den känslan är ju borta, men helt klart fortfarande spänner det och känns lite bedövat men ändå inte så att säga, när jag reser mig upp och eller börjar gå. Jag tror det alltid kommer att kännas så, men det känns inte alls som i början.

Jag gjorde ingen fettsugning, bara en stor bukplastik och det togs bort 2000 gr ca av hud, fett och vävnad.
Min smärta var ju i magmusklerna, d v s hela "plattan" upp till bröstbenet och sedan även i såret och i alla nerver som inte hittade sin andra del.. mycket stickningar och myrkryp.

Jag hade ganska mycket bristningar både under och över naveln (tycker jag själv), men allt är relativt.. inte så långt upp ovanför naveln och tack vare det har de gjort ett bra jobb på mig, då de dragit ner min hud så att det knappt syns några bristningar längre.. Du får kika på mina före- och efterbilder. Det syns kanske inte så mycket men det är de bilderna jag har.

Jag förstår att du kan känna dig nedstämd och undrar hur det ska bli. Det är svårt att veta hur det ska se ut och det enda jag kan råda dig till är att ha tålamod, ta foton och jämför så ser du hur det förändras till det bättre. Det tar lång tid innan slutresultatet kommer och under tiden får du försöka fokusera på att all blir bättre än det var innan. Så tänkte jag: Det kan inte bil sämre än innan!

Att det också kom perioder där jag kände mig sämre vissa dagar är också helt normalt. Jag kände som du, frossa, sjuk, febrig till och från. Då får man vila helt enkelt.. Det blir bra igen! Och bättre och bättre!

 


Svar till Christina: Midjemått då och nu.. m m

Hej Christina! Jag känner lika stor tacksamhet tillbaka att få feedback, det har jag tjatat om varje gång jag svarar någon som gjort ett inlägg eller ställt en fråga, men det kan nog inte sägas för ofta!

Jag är ju en ganska nojig person när det gäller kroppen, d v s om nåt inte står rätt till, utslag, förändringar som inte funnits innan o s v. Att blogga hjälpte mig att få ut lite av den ångesten och kunna gå tillbaka till dagen innan eller veckan innan och verkligen förstå att det blir bättre, att det varit tuffare. Man får ett bättre perspektiv och i och med det tror jag att jag blev lite lugnare. Samtidigt har jag en pojkvän som är lugnet själv. Han skulle endast söka läkare om hans ben var så svårt brutet att det inte gick att gå med (lite överdrivet, men du förstår säkert!)

Jag mätte inte midjemåttet och inte heller navelns mått och/eller placering innan eller efter, men det tog mer än ett halvår innan svullnaden försvann. Det ser jag ju nu på mina efterbilder. Midjans form kom inte fram förrän långt senare.

Jag kunde ha mina vanliga kläder efter ca 3-4 månader..Och då tänker jag på jeans.. Men - de jeansen jag hade innan blev till slut för stora i midjan.. men i början fungerade de utmärkt i några månader. Det beror säkert på vad man haft för modell innan.. mina var lite högre skurna innan. En lägre modell kan säkert vara lite svårare då man är svullen. Nu var det sommar under den tiden för mig så det var mycket pirat-tights och tunikor just då, så det var tacksamt och skönt även ovanpå sin korsett/kroppstrumpa.

Men mitt tips är att vänta minst 6 månader innan du köper några dyra favoritjeans.. risken blir nämligen att de blir lite för lösa om du köper de för tidigt.

Så ha tålamod! Och tejpa!!!

Hälsningar
/e

Svar till Ellie: Hur mycket vägde det, som kiurgen tog bort?

Hej Ellie, jag blir lika glad och supervarm i hjärtat när jag ser att jag kan ge det som jag så mycket sökte själv när jag var ute och letade information inför bukplastiken.

Det som togs bort från min mage vägde 2 kg (det står också i min blogg bland de första dagarna). Normalt är mellan 1-3 kg, men det kan förekomma mer också. Allt är individuellt. Han kommer att ta bort det som behövs helt enkelt.

Jag önksar dig all lycka och kämpa på. Var positiv!!

/e

Efterbilder (efter snart 7 månader)

Först en påminnelse om hur min mage såg ut innan:

before

Och så här som den är idag:

252703-10

Jag har inte retuscherat bilden. Det är lite skuggningar på vänstra sidan.. De små "plopparna" på höfterna är s k hundöron.. De kan vara större och är slutskarven där snittet börjar. Läkaren har sagt att kroppen kommer att ta hand om det mesta. Känner jag att det skulle bli störigt så kan man med lokalbedövning avlägsna den överblivna huden och få ett stygn eller kanske bara bli tejpad. Det ingår i den summan jag betalat för från början och jag fick ringa när som helst! Men han tyckte jag skulle ge det ett år.

Här kommer några till bilder i färg och några i lite mer närbild.. Ärret som blev vid naveln har väl blivit så bra som det kan bli.. där är dert svårt att tejpa. Jag brukar stryka på ärrsalva då och då, men glömmer det. Det långa ärret tejpar jag förutom någon vecka då jag brukar vila från tejp.

252703-15

Ärret är rödast i mitten och ljusare mot höfterna. Varför vet jag inte. Jag hade ju en del problem innan med att det inte ville läka ihop med detsamma. Kanske är det därför..

252703-14


252703-13

Ibland sticker det till inne i magen.. som en tråd som dras åt ungefär. Gissar att det är nerver som inte är färdiga med att hitta till sin avskurna ände.. Magmusklerna är stenhårda och det känns inte som att jag behöver träna dom, men - det kommer säkert en dag när de behöver det. En bekant till Jonas har gjort en likadan operation fast i landstingets regi. Där sa man att hon inte skulle träna magen på ett år. Jag har ingen aning och just nu tränar jag inte så jag tänker inte ta reda på det förrän jag på allvar känner att jag ska träna magen.

Känseln är fortfarande borta under naveln och fram till snittet på en handflatas område ungefär... och det känns spänt och stramt att ligga på mage. Men jag gör det ändå!

Och jag är fortfarande nöjd! : )

Ett halvår har gått....

Och jag ska skriva lite om det.. hur är det är nu.. och lite nya bilder

kommer snart...

Tidigare inlägg
RSS 2.0