2 år och 3 månader - känns som en evighet

Livet rullar på och mina bröst bara är där. De är en del av mig och jag tänker inte längre på det, förutom om jag ska ha kläder utan bh, då blir jag extra glad! Jag är precis lika nöjd som innan!





13 månader - ärren börjar blekna - lite bilder

Efter lite diverse saker, bl a revbensfraktur så kommer äntligen lite bilder - 13 månader efter min bröstförminskning. Allt går sin gilla gång.. jag funderar på att fixa till de s k "hundöronen", de flikar som ibland bildas i slutet av ärren. I mitt fall gäller det på utsidan, mot armhålan.

Det blir ett höstprojekt, för nu är det sommar och sol :)





Nu är det snart 1 år sen min bröstförminskning

Snart är det 1 år sen jag gjorde min bröstförminskning. Känns som att det var några månader sen, men ändå som om det var mycket länge sen. Kan inte sätta fingret på det där, men det känns bra i alla fall.

Jag har haft en liten inflammation och /eller ett ödem, som det heter. En vätskeansamling i huden. Det gjorde ont, det var rött och jag själv blev ordentlig orolig innan jag fick veta att allt var okej. Det är synd att man ska gå och vänta 1-2 veckor innan man får komma och bli undersökt på Bröstenheten på sjukhuset. Sen fick jag en ny tid för provtagning, ultraljud och ny mamografi.

Efter dessa provtagningar och undersökningar var det minst en vecka till att vänta på svar. Men till slut fick jag svar att alla tester visade på att jag hade en vätskeansamling i mitt bröst och att det inte fanns något att oroa sig för.

Sakta men säkert har den lilla röda bulan avtagit och nu har jag visserligen fortfarande ett "aktivt" bröst på så sätt att det ömmar och svullnar en del i menscykeln. Men det får jag leva med.

1-årsbilder kommer om några veckor.




När kan man ha bygel-bh igen?

Sofie undrade när jag har tänkt köpa en bygel-bh. Det har jag redan ! :)

Den köpte jag nog efter 6 månader och så fick jag en till i julklapp. Ibland har jag den mjuka som jag fick när jag opererade mig, men för det mesta en av mina bygel-bh..

Egentligen behövs det inte så mycket bygel.. det som man i början kan tycka att man vill är kanske en push-up, man har inte en naturlig klyfta längre som man hade förr, när man tryckte in sina gigant-bröst i en minimizer..

Push-up har ju byglar också, så man får alltså vänta tills läkningen är klar innan man börjar med bygel-bh.

/e

När vet man vilken kupstorlek det blir?

"Caroline" undrar när man vet var man landar på för kupa.. Min läkare sa att 6 månader är den tiden det tar innan slutresultatet kommer och då menar han svullnaden och formen som sakta ändras under tiden.

Om jag ser på min läkning så hade jag ju min läknings-bh på mig under lång tid. Den har passat både dan efter operationen och nu. Jag har den faktiskt på mig idag! Den är sååå skön :).

Jag hade E-kupa och har landat på C/D beroende på märke och modell. Jag har faktiskt inte handlat mer än en annan bh och den blev en C. Men jag har även D sen långt bak i tiden som jag hittat i min garderob som också sitter bra.

Jag tycker min storlek alltså är samma som den var, låt oss säga, några veckor efter operationen. Den ändrar sig inte nämnvärt. Det är mer fastheten som mjuknar lite under tidens gång. Från att kännas som silikoninlägg till ett mer mjukt bröst så som det var innan fast ändå mycket mer fast.

Jag älskar mina bröst!!


Var det värt det?

En annan kommentar jag fått är "Var det värt det"? Och det är klart man undrar det, speciellt om man fortfarande funderar på operation. Man kanske även har män omkring sig som säger att man är fin som man är.

Jag har ju velat bli av med lite tyngd från mina bröst sen jag var i 20-årsåldern. Så för mig har det varit en önskan i så många år att jag inte ångrat mig alls. Jag har fått höra MÅNGA skeptiska kommentarer att jag kommer ångra mig, att det inte blir bra, att det fint med stora bröst, sexigt med stora bröst, kvinnligt med stora bröst.

Jag säger så här: Det är kvinnligt med bröst. Bröst är vackra. De ska inte ta över din kropp. Lider man av att ha för stora bröst (eller för små för den delen) psykiskt, fysiskt eller praktiskt så kan inte din omgivning säga att du kommer ångra dig. De som säger så har inte lyssnat på hur det är, eller så har de lite svårt att tänka sig in i hur det är att alltid ha ont i axlarna, få lystna blickar när du ska handla huvudvärkstabletter i apotekskön och vill vara ifred, eller när skjortor o klänningar, bh, bikini o s v inte passar upptill. Hade de förstått det, hade de aldrig sagt så.

Dessutom är det din kropp, inte mannens, inte dina föräldrars o s v..

Jag fick extremt stort mothugg helgen innan jag skulle förminska mina bröst. Vi var på en ganska stor fest och jag var förväntansfull och berättade ganska öppet om mitt beslut och både kvinnor och män försökte övertala mig att inte göra det. I det läget var jag ju som en gås, som fick vatten över mig. Det bekom inte mig, då jag har sett fram emot det så länge.

Och - jag har inte ångrat en sekund mitt beslut. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare i livet. Men - bättre sent än aldrig!

/e


Försvinner ärren?

En fråga jag fick från en "stina" som undrar om och när ärren försvinner. Jag tror inte att ärren försvinner helt. Men de bleknar och blir ljusa och vita som hudtonen.

Jag har ju gjort en bukplastik för snart 3 år sen och de ärren var ju illröda rätt länge.. numera är de som tunna tunna vita linjer bara. Så man får ha tålamod.

När det gäller brösten så kommer ärren under brösten kännas lite mer än de som går lodrätt ner från vårtgården. De har redan "suddats" ut och är inte så skarpa i markeringen och jag gissar att vävnaden är annorlunda där eller så är det för att snittet går lodrätt istället för vågrätt. Ärren runt vårtgården har redan bleknat väldigt bra.

Det stör mig inte att man ser ärren, jag tycker de påminner mig om ett av de bästa beslut jag har tagit! :)

Lite bilder 9 mån

Allt är bra precis som innan. Har fått någon slags inflammation inuti mitt bröst, det syns en svag skuggning på första bilden här, till vänster om vårtgården. Det har blivit rödare nu och lite ömt. Det kan röra sig om en körtel som blivit inflammerad. Det kan vem som helst få och jag sätter det inte i samband med min operation. Var hos min husläkare idag och jag har fått en sorts penicillin som brukar hjälpa mot hudinfektioner som denna.

Mina hundöron syns lite grand och kanske till sommaren fixar vi till det, om de är kvar.

Jag tycker mina bröst är fina :) Jag tar på dom varje dag!


Svar till Lotta: hur var det på operationsdagen och tiden efteråt

Hej,

Ibland skriver jag så mycket och folk hittar inte allt från början i bloggen. Här kommer några länkar som också finns här på bloggen, att läsa om den första tiden efter min bröstförminskning:


April 2009

Maj 2009

Svar till "Bam" (som kommenterat)

Vill bara skriva några rader till dig att jag tycker det var riktigt starkt gjort att stå på dig hos din läkare, trots att du varit så sjuk. Den stoltheten ska du ta med dig resten av ditt liv.

Och så önskar jag dig så klart lycka till med dina nya girls!! :)

kram
e

Svar till J: om att få sig en viktlektion av läkare

Jag kan sätta mina bröst på att ingen läkare inom den privata sektorn läxar upp patienter om deras vikt. Speciellt inte om man bara har ett bmi på 26, som både du och jag har.
Jag kände mig ganska förnedrad av sköterskan på lasarettet, över att få ett nedslående svar när jag väntat så länge och äntligen gått ner 25 kg. Och skäl som att "det läker bättre" och att "resultatet blir bättre" om du minskar till bmi 25 blir svåra att förstå när det inte är riktigt sant.
Landstinget har satt en gräns på bmi 25 för att det räknas inom normalviktig enligt normer som är satta för en hel värld (så är det väl?). Men en person som tränar t ex kan ha ett högt bmi, över 25, och ändå vara "normal".
Det hade varit lättare att bara få höra: detta är bestämt som en gräns och för rättvisans skull går vi efter den och inte efter hur någon ser ut, då vi skulle få klagomål från förtvivlade kvinnor som hade känt sig orättvist behandlade för att just deras kropp inte såg "normal" ut.
Men om jag får tycka något så måste man som läkare även titta på patienten, prata, förstå och informera. Jag tycker inte att jag fick det bemötandet vid mitt besök hos landstinget men jag kan också haft otur. Du fick i alla fall träffa en läkare och han/hon berättade kanske så som jag nyss skrev, att det är den gränsen de satt.
Man får också respektera detta, då alla har sina olika skäl. Det som är lite synd inom offentlig vård kring dessa "ämnen" är kanske att det kunde stå lite mer om det, eller informeras bättre så att man vet reglerna från början. Exempelvis kan en husläkare informera om regler för en bröstförminskning, dit man kanske vänder sig från allra första början..
Detta är bara lite tankar från min sida som jag ventilerade i det här svaret till dig, J. Jag förstår hur du känner det och jag tror du kommer att bli nöjd oavsett om du gör din operation privat eller inte.
Jag önskar dig lycka till med allt!
hälsningar
/e

Mammografiresultat

Ville bara berätta att mammografin visade inga tecken på cancer i mina bröst! Exakt så stod det i brevet jag fick.

Gott Nytt År!
//e

Svar till Stefan: Ärren är röda länge

Du frågar om ärret ska vara rött länge, speciellt på det ena som går att se på bilden. Det är inte rödare än det andra, det är bara bilden som fått lite mer skugga. Man kan räkna med att ärren bleknar efter ett år och sedan blir blekare med tiden.

Eftersom jag gjort operationer innan så vet jag att man inte ska förvänta sig bleka ärr efter endast 7 månader. Därför tar jag det med stor ro!

Betr mammografi innan, så var det inget som sades om det. Det verkar inte vara en regel i alla fall.

God Jul på dig med!
/e


Mammografi

Blev kallad till mammografi eftersom jag har "åldern inne" och genomförde denna snabba röntgen igår. Det gick hur bra som helst. Om det nu är någon som undrar.. Det gjorde inte ont heller.

Svar på röntgen kommer om ca 1 månad.


     


Svar till "undrar" - Varför väntade jag tills jag var över 40 år?

I backspegeln skulle jag gjort den här operationen för länge sen. Det finns ett par anledningar till att det inte blev av:

Jag hade inte rätt vikt för att få göra den i landstinget
Jag fick också rådet att vänta tills jag fött mina barn färdigt (vilket är 15 år sedan)
Jag har inte haft pengar att betala för min operation tidigare samt inte vetat om jag kunde få den betald via landstinget eller inte.

Hur det blir med brösten om man först opererar sig och sedan får barn, vet jag inte. Vet inte heller hur det påverkar amning. Detta kan en kirurg svara på. T ex kan du maila den kliniken jag vände mig till: Citadellkliniken.se

Här kommer även en bild på "före" och "efter" operationen






Lite bilder - snart 7 månader efter bröstförminskningen

Eftersom min mobil varit på en världsomspännande verkstadsinlämning, så har jag inte förrän nu kunnat ta lite bilder med mobilkameran. Kanske inte de bästa ljusförhållandena då det nu är vinter, men det får duga.

Hundöronen är kvar och till sommaren får jag hjälp att rätta till dem om jag vill. Det gör man med lokalbedövning och sen tejpar man ärrsluten så länge man har lust, gärna 4-5 månader. Då blir de så platta som möjligt. Själva ärren är fortfarande röda och jag tror inte det har hänt särskilt mycket sen förra gången jag lade in bilder här. Ärren som börjar från mitten av kroppen är lite tjockare än på övriga ställen. Som ni ser är det ett veck där och kanske ger det med sig, kanske kan man rätta till det, kanske kan jag helt enkelt leva med det! Det är ingen big deal för mig.

Jag tycker att jag har ännu lite mer känsel, även ovanpå ärrvävnaden. Det är positivt ! :)













Svar till Angelica - "de säger: var glad för det du har.."

Hej och tack för att du kommenterat i min blogg!

Jag stannade upp vid orden som dina kompisar sa: Var glad för det du har.. d v s var glad för att du har mega-stora bröst! Sådana kommentarer har jag också ALLTID fått.

Sista veckan innan jag skulle operera mig var vi på en ganska stor fest och jag var så klart så uppspelt att jag var tvungen att berätta "på tisdag ska jag förminska brösten". Både män och kvinnor gick emot mig som om jag sagt att jag skulle lämna bort mina barn till avrättning. Ungefär. De sa även: Du kommer ångra dig bittert!

Vad vet de om det?

Och så fel de hade. Men det visste jag ju redan. Jag blev och blir inte ett dugg påverkad av sådana kommentarer. Jag är så himla glad att jag har gjort den här operationen och kan bara beklaga att jag inte gjorde den tidigare.

Men, men.. bättre sent än aldrig


Svar till Emily - smärtor i ärren

Så här skrev Emily:

"Hej, kul att någon bloggar lite om hur det gått efter bröstförminskningen. har själv gjort bröstförminskning för lite mer än ett halvår sedan. Tänkte bara fråga om du känt några smärtor i ärren nu i efterhand? Har själv haft lite problem med det nämligen.
MVH/ Emily"

Hej Emily,

Nej, för mig har det inte gjort ont någonstans.. Faktum är att jag faktiskt i morse kände med lätta fingertoppar över ärren och upptäckte att jag känner allt och runtom också. När det gäller ärren kring vårtgårdarna så har jag känsel där också men kan tycka det är lite överkänsligt istället.

Men i övrigt har jag inte haft några smärtor alls i eller kringa mina ärr när det gäller bröstförminskningen.

Jag tror det kan dröja ett tag till innan allt rättar till sig. Nerverna letar sig fram under lång tid, så ge inte upp. Skulle det bli jobbigt får du kontakta din kirurg. Finns kanske något att göra.

Hälsningar
/e

Snart 6 månader sen min bröstförminskning

Tiden går grymt fort faktiskt..

Jag hade ju tänkt lägga in nytagna bilder här på 6månadersdagen. Men min mobil (inkl kamera) är på lagning så det får bli lite försening med dessa bilderna.

Annars flyter livet på väldigt obehindrat. Jag har fortfarande bara en bh, har inte fått tummarna loss och handlat på mig några fler. jag tycker alla verkar var med en massa kuddar och stoppning och jag vill ju inte ha större liksom, så det är faktiskt svårt att hitta bara helt vanliga men ändå lite snygga bh.

Jag tränar och stormtrivs med att slippa hasa runt på tunga bröst som både var i vägen och som gjorde ont. På det hela taget tänker jag inte att jag har opererat mig förrän jag ser mig i spegeln. Ärren är fortfarande väldigt röda och jag har inte tejpat sista månaden som man egentligen ska. Det kliar plus att jag tränar en hel del vilket gör det snabbt kliar ännu mer, för att man blir varm och svettig. Men - jag tejpade helt i 4 månader och till och från därefter så jag tycker jag är nöjd. Men man SKA tejpa i 6 månader för att ärren ska bli så platta som möjligt. Det är därför man gör det.

Jag har fått bilder av kirurgen Johan från både min bukplastik och bröstförminskningen. Det är bilder tagna direkt före och ca 4 månader efter (om jag minns rätt) Jag ska redigera dessa bilderna lite, göra alla i samma ton så kommer jag lägga upp dem här.

Till Cherry Pie

Jag bli såå glad att min blogg gör nytta. Den är inte till för något annat än att låta andra läsa som undrar hur det är och hur det kan bli när man gör en bukplastik och/eller bröstförminskning.

Som svar på dina frågor så får jag ju ändå börja med att säga att alla är vi olika. Vi uppfattar saker på mer eller mindre starka sätt.

Jag en känslig person överlag men jag tror jag är normalt smärttålig. Att vara tålig är också att inte vara rädd i förväg. Jag hade såklart sjukt ont efter bukplastiken.. men inte dygnet runt och inte så jag svimmade.. utan ganska irriterande ont, så att man har svårt att somna hur som helst o s v.. Att jag skulle ha ont förstod jag men det skrämde mig inte ett dugg eller hindrade mig från att göra operationen.

Det jag själv tycker är mest läskigt är att bli sövd. Men vill man något tillräckligt så klarar man det.

En bröstoperation liknande den jag gjorde gjorde inte i närheten ont jämfört med en bukplastik. Inte alls samma sorts smärta och inte heller stark o ihållande.

Men det finns som tur är smärtstillande och det enda som egentligen är jobbigt är ju faktiskt att man är otålig på sitt slutresultat. Men vips så är man där och då är det klart för länge sen.

Lycka till hos Johan!

/e


Tidigare inlägg
RSS 2.0