Dag 2
Jag har sovit i soffan. Den är så mjuk och passa när man saka sova på rygg, vilket jag hatar..Jag trodde helt ärligt att jag inte skulle sova i natt heller men det gick bra. Bullade upp med kuddar och låg lite lätt upplutad med täcket nedanför brösten. Fick en känsla att jag bara blev varm. Och när det blir varmt så kliar det.
Det kliade fruktansvärt hela kvällen igår. Inte kan det vara läkningsprocessen som känns så redan? Det minns jag inte från min bukplastik. Det tog minst en vecka innan jag kände myrattacken.
Men med lite panodil och svalt i rummet så lyckades jag sova mellan 00.30 och 6.30, Gick upp och kissade, tog nya panodil och sov sedan någon liten timme till. Helt okej..
Brösten är stenhårda, har knepig form och saknar känsel i höger bröstvårta. Men den vänstra är det känsel i, så det kan ju bli spännande..
Jag tycker fortfarande att de är små så att vänja sig vid detta lär nog ta tid. Provade en tröja precis för att se hur allt ser ut med kläder på. Jag kände mig nöjd.
Nu ska jag snart in i duschen för första gången efter operationen. All tejp ska vara kvar och man får sitta och lufttorka. Väldigt lätt med hela lägenheten full med tonåringar, som hatar mamma avklädd.. well well. Alla är utrustade med ögonlock. Bara att stänga.
Jag har mailat min sköterska om klådan. Får se vad hon svarar. Förresten på den här kliniken, får man hennes mobilnummer som man får ringa dygnet runt till om man vill. De är väldigt väldigt proffsiga..
Happy Valborg! Det är väl eldningsförbud ikväll. När ska allt skräp brännas upp då?
Meet my girls
Ja.. så kul jag är!
Okej.. jag har mega-ångest och separationsångest från mina gamla bröst.. jag undrar om det är vanligt.
Nu har jag kommit hem. Operationen är över, jag sov över på kliniken i natt, vilket jag är glad för att jag gjorde. Jag började må lite illa och känna mig yr och knepig på kvällen. Men de underbara sköterskorna gör allt för att man ska må bra och trivas.
Igår var jag lindad hårt med elastisk linda för att hålla tillbaka blödning. När jag gick förbi spegeln tänkte jag: wow det är inget kvar ju! Och hur blir det när man tar av lindan? inte större i alla fall..
Det har känts väldigt annorlunda i min nacke och rygg hela eftermiddagen igår och i natt. Det var riktigt knepigt. Dels sover jag ju aldrig på rygg, men dels är det nog fördelningen av vikten som ändrats. Det känns som det hänt något redan i axlarna. DET är mycket positivt.
Läkaren var inne hos mig både igår och i morse. Han har tagit bort 320 gr på varje bröst (plus minus några gr på nåt av dom). Det är 6,5 hg bröst som i ett nafs är borta. Det är inte småpotatis.
Rummet var ju helt underbart. Havsutsikt och jag såg bort till Danmark. Svanarna guppade i vattnet utanför och när kvällssolen gick ner drog sköterskan upp persiennerna så att jag skulle få in lite ljus. Varannan, vartredje timme fick jag panodil som tog bort udden av det värsta. Sen ömmar det precis som ett skärsår. Svider, drar och dunkar lite runt brösten och runt vårtgården och lodrätt från vårtgården och ner.
Rummet.
Sött eller hur?
Det fanns givetvis TV och en massa kanaler, bl a en tysk kanal.. det var dock rätt mycket nyheter så den lockade inte särskilt. Jag hade nog koncentrationssvårigheter igår, för jag zappade som aldrig förr. Sov en kvart hit och dit, åt en tugga då och då på mackorna.
När jag kom in där igår fick jag börja med en dusch. Tvåla in sig med Hibiscrub, sen en skön frottémorgonrock och strumpor. Allt i vitt. Det kändes som ett spa..
Badrummet - bilden tagen inifrån duschutrymmet
Därefter en drink - 2 matskedar saft + något lugnande. Detta var nog vid 13-tiden.. 14.30 gick vi ner till operationen. Man går själv här.. lullig och nyvaken stod sen läkaren där inne med en annan kirurg som skulle "titta på". Läkaren ritade en massa streck och vi pratade om storleken. Jag sa att D-kupa eller "max" C-kupa ville jag ha. Men prioritet på att axlarna får lättnad. Sen gick dom ut och narkossköterskan satte EKG och gav mig medel mot illamående i förebyggande syfte. Sen kom en narkosläkare och satte in själva godnattshoten. DÅ sa jag, för tionde gången, att jag var rädd o s v..
De håller vad de lovar ju.. jag dog inte och vaknade inte under operationen... fick andas lite och sen sa jag som slutkläm: Men tänk om jag kissar på mig då?
- Det kommer gå så bra så, andas nu in några djupa andetag här..
Svart.
Klockan 17.30 vaknade jag första gången och var medveten om saker och ting. Operationen skulle ju ta ca 1 tim bara så jag hade nog sovit en bra stund där.
Hade inte ont någonstans förutom på mina höfter. Min läkare hade lovat att fixa till mina "hundöron", rester av ärret från min bukplastik 2007. Det blir som små knoppar där ärret slutar och försvinner dom inte, så kan man rätta till det. Och det hade han gjort. I övrigt fick jag veta att man sätter lokalbedövning i brösten, därför kände jag inget när jag vaknade.
Hundöronen fixade
I morse så fick jag äntligen se dom! Oj så små, fyrkantiga och platta dom var??? Detta ska då rätta till sig efter hand, har de LOVAT.. jag tänkte bara "what, var är dom?" Men.. vi ska inte vara negativa nu. BH fick jag.. en underbart fin och skön mjuk bh svart som jag ville är nu påsatt och den hade kupa D men hade lite överskott så jag tror jag landar på en C till slut.. Vi får se! Jag tog några bilder av dem när de packades ur den där lindan..
Är ni känsliga för lite blod så scrolla INTE.
Så...glömde jag berätta om god frukost? Här är den:
Nu måste jag vila mig... ska iväg på läkarbesök med min minsta dotter kl 15. Vi ska åka buss.
Skriver väl mer sen..
Lite kvällstankar innan operationen
Nu är det dags att gå och lägga mig. Sista natten med de gamla tunga lite hängiga brösten. Det känns lite vemodigt på nåt sätt.
Jag tycker inte mina bröst är fula trots att de är hängiga. Men jag HAR ont i ryggen och kläder passar inte.. jag är irriterad och missnöjd över dessa två saker nästan dagligen.
Jag önskar att det är över och att allt gått bra. Jag är så fjantig med det där att bli sövd. Rädd att råka vakna mitt under operationen och lika rädd att aldrig vakna.. Det är som det är.
Imorgon ska jag sätta klockan på sent.. så att jag är vaken så lite tid som möjligt och slipper vara hungrig. Man får ju inte äta efter kl 24 ikväll. Jag är redan hungrig.. Djävla skit.
Här kommer bilden på "my girls" innan förändringen.. låt oss nu hoppas att det blir som jag vill och lite bättre!
Nu blir det kanske inget blogg imorgon.. beror helt på hur pigg jag är.
Nya bröst...
Eller.. gamla blir som nya? Jag vet inte.. Jag älskar mina bröst som dom är, MEN:
- de är för tunga. Axlarna värker, nacken värker, BH-banden skär in
- kläder passar inte. Kavajer, klänningar i tyg som inte stretchar, skjortor.. allt med knappar. Inget sånt har nånsin passat
- är trött på alla kommentarer om mina bröst
- är gruvligt trött på allas blickar; män som kvinnor, som stirrar på dom som om jag var en utomjording.
Det är dags att befolkningen möter min blick, och dags att den här kroppen har kavajer, halterneck och rygglösa klänningar.. och det är dags att bli smärtfri!!
Imorgon 28 april 2009 är det dags. Då kommer Johan Nordquist från Citadellkliniken att förminska och lyfta mina bröst i förhoppningsvis en storlek mindre. Lagom är bäst! Inte för små, inte för stora.
Det ska blir oerhört spännande.. jag har väntat på detta i 20 år! Så länge har jag stått i kö i Landstingets regi och fått EN tid på dessa åren och då var jag gravid med min första dotter, som i år blir 18. Sen är det krav som ska uppfyllas och det är ju vikten. BMI ska vara 25 eller lägre. Jag har ett BMI på ca 27 och det var helt enkelt inte godkänt nu när jag för någon vecka sen äntligen fick komma på ett första besök. Jag blev totalbesviken, då det endast var en sköterska som jag fick träffa. Hon fyllde i en massa siffror från måtten hon gjorde och när hon sedan presenterade att hon skulle mata in dessa siffror i ett program och sedan överlämna resultatet till läkaren, blev jag lite smått irriterad. Kan inte läkaren bemöda sig att träffa patienten direkt? Att se patienten framför sig åtminstone? Han skulle med hjälp av en massa siffror och ett BMI säga att jag inte duger för att få det lättare?
Nä.. kyss mig där bak - helt ärligt.
Nu är det slut med kränkningar för min del. När man vägt 101 kg till 168 cm längd och har lyckats gå ner till 76 kg och hållt den vikten i 2-3 år och trivs - då ska jag inte tvingas att "banta" för att någon idiot har bestämt att ingen med BMI 25.1 eller mer får opereras hos dom.
Jag vände mig till Citadellkliniken, där jag fick bukplastiken gjord. Dels ville jag ha ett andra omdöme, och dels helt ärligt förhöra mig om alla måste ha 25 i BMI?
Nu litar jag på den här kirurgen. Jag vet att han inte skulle äventyra sitt rykte och operera osäkra jobb för lite pengars skull. Den här mannen säger sin mening och jag var helt beredd på att följa hans direktiv.
Som vanligt så bara lyser det om den här läkaren. Glad, positiv, trevlig, proffsig. Det finns inget negativt att säga. Självklart var det inga problem att operera mig. Han sa att om jag hade haft en plan att gå ner 15 kg så hade han informerat mig om att han gärna väntat med operationen för att resultatet kan påverkas av att gå ner så pass mycket efter en förminskning. Jag sa att det kan hända att jag går ner 5 kg.. eller upp 5 kg. Inga problem..
Jag var så lättad att jag nästan grät när jag gick in till sköterskan, som också är densamma sen förra gången. Hon hade en återbudstid och den tog jag. Jag mailade alltså i onsdags, fick konsultationstid på torsdagen och en operationstid imorgon. Snabbt marcherat. Om man jämför med mitt första alternativ.
Om allt går bra med läkningen så kommer mina bröst att bli både lättare, mindre och fastare.
Jag längtar.
Svar till Johanna.. allt jag kan säga: det blir alltid bättre än innan
Jag förberedde mig på mycket smärta och fick mycket smärta.. men jag var ändå så glad för att jag såg ju hur det skulle bli och det sporrade mig att stå ut och inte gnälla speciellt. Jag är sällan rädd för smärta som jag vet vad den beror på. Är jag däremot sjuk o får en smärta som inte kan förklaras då är jag rädd. Den rädslan jag beskriver ska du inte ha. Det finns alltid tabletter som lindrar och det är bara att begära det du behöver.
Lycka till nu och hör gärna av dig igen.
Själv ska jag göra en bröstförminskning imorgon och jag tänkte blogga om det här igen.. hittar ju ingen som bloggat dag-för-dag.
Det blir från E-kupa till D. Ett lyft o lite minskning. Vill ha mina kurvor kvar!
Kram
e
