Dag 15 - Soooovit
Fy som jag sov igår efter jobbet. Jag däckade i min säng som står i vardagsrummet. Sov mellan 19.15 til nästan 21.00. Sen hoppade jag in i duschen, lufttorkade och sen sängen igen.. Känner mig något piggare idag.
Har dock samma smärta som innan, d v s det stramar, värker och sticker i snitten, men framför allt på höger sida och lite ner över revbenen.
Men jag har även en envis magkatarr som också ömmar på ungefär samma ställe så det är osäkert VAR jag har ont. Sen är det mensvärk på gång och brösten känns som 3:e dagen efter en förlossning! Svullna och ömma.
Det ska bli spännande att få ta av tejpen och kolla samt även se om några dagar om det onda i brösten lägger sig när mensen satt igång.
Tejpen börjar flagna lite här och var, men jag kollar alltid så den sitter över snitten, annars får man förstärka med ny tejp. Viktigt att tänka på där är att man är absolut torr när man gör det och har lite tid att kanske sitta och hålla handen över lite så att klistret fäster ordentligt. Och inte duscha med detsamma efter en tejpning. Då ramlar den av direkt.
När tejpen torkar blir den som ett hårt papper som sitter på huden.. det känns tryggt på nåt vis!
Over & Out
Svar till Molly: om brösten börjar bli sig själva (dag 14)
Hej hej!
De förändras faktiskt hela tiden, men lite lite i taget. Den första veckan var de väldigt spända upptill så det kändes väldigt overkligt att känna med handen, som två hårda kullar. Nu har det mjuknat men mitt på och på sidorna är brösten fortfarande mer fasta och jag tror de kommer att vara mer fasta.
Men helt klart är de mjukare nu än förra veckan.
Molly, jag vet att du är nervös, men du kommer inte ha så förbaskat ont. Antar att du inte har något att jämföra med, men jag kan lova dig att det inte är så jobbigt.
Jag har en god vän som skrev till mig kvällen innan att jag måste tänka mig förbi operationsdagen. Att tvinga sig själv att inte stanna upp och bara tänka kring detaljer på operationsdagen. Det enda du ska se till är att vara där i rätt tid, sen sköter de resten. Du däremot, ska tänka på hur spännande det ska bli att ha lite mindre kläder och framför allt slippa värk i axlarna.
(för - jag antar att det är samma operation du ska göra??)
Lycka till och skriv gärna hur du mår och om du har frågor
Kramar
e
Dag 13 - lite extra ont på höger sida
Men känns det samma imorgon så ringer jag till sköterskan.
Förresten kan jag meddela att jag fick hennes mobilnummer och man får ringa dygnet runt om man behöver. Är inte det helt otroligt?? Man vet liksom att man får ringa och då ringer man inte.. inte på natten i alla fall.
Om hon inte tycker jag ska komma tidigare så får det bli på torsdag Känns som att man ska få domen då, om hur läkningen foratskrider. Nu är jag ju intejpad och har ingen aning om hur det ser ut där under.
Well well..
Jag har även auktionerat ut mina nästan nya bh från Triumph, 399 kr st. Köpte dem någon månad innan jag skulle operera mig och nu kan jag ju inte ha dessa längre.
Snart dusch. Sen panodil, Sen vila i soffan på nåt viss.. har ONT.
Dag 12 och tillika ettåriga bröllopsdag
Nu har jag mindre ont i hela snitten.. mest tryck-öm på ärren och det stramar och kliar lite här och där. Har upptäckt att det hjälper med panodil när det kliar. Perfekt att ta en stund innan man ska sova, så kan man i alla fall somna och förhoppningsvis inte vakna när de slultar verkar framåt småtimmarna.
På torsdag är det dags att ta av tejpen och få på ny.. jag hoppas det inte uppstått någon infektion, men man vet inte..
På torsdag kommer också min mens och jag har läst på nätet att den första mensen brukar föregås av ganska ömma bröst. Varför det är så, vet jag inte. Men det stämmer. Jag har fått lite ömma bröst, så som vissa kanske alltid har. Jag har inte haft så på minst 1 år så det stämmer i alla fall på mig.
Här kommer några bilder från dag 12.
Anna och Molly och alla andra som läser - det är såna som ni som får mig att inse
Så tack för att ni kommenterar och bevisar att den här bloggen gör nytta. För det är så jag vill att den ska göra.
/e
Dag 9 - NU gör det ont!
Det började lite igår. Kändes sådär irriterande i såren.. ömt och svidigt..
I morse var det lite bättre igen, men efter lunch idag kunde jag knappt röra mig. Det stramar och ömmar i alla såren. Jag kände mig stundvis faktiskt lite sjuk på nåt sätt så jag ringde upp sköterskan på kliniken .
Hon förklarade att nerverna har börjat hitta tillbaka till varandra. De har ju varit avskurna och därför har jag inte känt så mycket.
Så nu är det på riktigt! Som att ha mega-skoskav.. ta av skorna någon timme.. sen sätta på dom och gå Vänern runt.
Bh'n som jag tyckte var så skön innan känns som man har satt det där vassa som är på kardborrband på insidan av bh'kanten, skurit sig runt bröstkorgen och sen satt på bh'n.. brrr.. det är inte skönt alls!
Imorgon blir det bilen till jobbet Malmö-Helsingborg.. vill inte skumpa och gå runt för mycket... dessutom hinner jag hem lite fortare. Vi ska på middag hos vänner.
Och nåt annat som är skumt! Brösten har blivit större. Större än dag 1.. inte mycket men lite grand. Det känns bra.Känns som de formar om sig på nåt sätt.
Som sagt.. detta är inget skönhetsingrepp
Dag 7 - En vecka
Idag har det kliat galet mycket på brösten.. där det varken är tejp eller blåmärken.. men det kliar även lite på de ärren under brösten.. de ärren som syns eftersom brösten sitter under hakan för tillfället.Meningen är ju att de ska sjunka ner och bilda ett naturligt häng och dölja ärren. Men det tar sin tid.
Jag hade en stickad klänning idag och den kändes lite för stor upptill. Jag vet inte om jag blev glad eller ledsen. Jag gillar den där klänningen. Varm och go i det här skitvädret. Fick liksom gå och dra upp och bak den över axlarna hela tiden. Så visst märks det att brösten blivit mindre!
Men det jag forftarande förundras över är att jag inte har ont i axlarna. Jag måste försöka komma ihåg det varje dag. Det är så lätt att glömma när allt är bra.
Jag såg nu när jag duschade att det släppt lite i tejpen vid ärret som går under ena bröstet - mot mitten av kroppen. Så där satte jag en ny förstärkt tejpbit, så som sköterskan sa.
Om 9 dagar ska jag ta stygn och få byta tejp.
Dag 6 - Tillbaka på jobbet
Det gick bra att jobba. jag sitter ju helt och hållet framför en datorskärm hela dagarna. Svara telefon, prasslar med papper och skriver och skriver, så det gick väldigt bra
Det har börjat klia lite mer igen, konstigt det där. Hur det ändras hela tiden.
Mina kollegor sa att det syns skillnad. Tur är väl det!
Dag 5
Jag har suttit vid datorn, kört bil och handlat en liten kasse med lite mat. Att bära en stor kastrull med en massa vatten i - känns. Då stramar det och sticker lite här och där. Tror inte det är så farligt.
Man får lyssna på kroppen.
Jag tycker brösten har en konstig form på sidorna vid armhålorna.. jag hoppas det ändras. Hmmm...Jag måste fatta att det gått 5 dagar. Det är inte så länge.
Imorgon ska jag jobba igen. Kontorsarbete skulle gå bra, sa sköterskan.
Hoppas på att få sova, kanske en aning på sidan lite.. kanske.. om det går.. jag VILL.
Dag 4
Jag bestämde mig igår för att ta det lugnare idag och lyssna på kroppen.
Idag är jag gul och grön och blå över brösten och mellangärdet. Igår kväll var det rött, så det är väl blåmärken som nu börjar läka. Det kliar fortfarande, men kanske kanske något mindre. Och det kliar alltså inte i själva snitten utan över hela brösten.. Det kryper små myror under skinnet ungefär. Jag googlade i minst 30 minuter på klåda vid operationer men det stod fan inte någonstans att det kan klia.. Jag ringde till sist upp en f d granne till mig som gjort samma operation för 2 år sen och trots lite rostigt minne över detaljer så sa hon att det kliade så som jag beskrev.
Varför kan det inte stå då på klinikernas informationssidor om hur man mår efteråt. Märkligt.
En promenad med bara ben och åt glass, handlade och hade mina twins som bärhjälp och sällskap fick räcka som äventyr idag. När vi kom hem igen orkade jag inte göra någonting.. Kände mig helt slut i rutan.
Jag gick helt enkelt och lade mig med öronproppar. 2 timmar senare väckte min dotter mig, den stora. Hon hade bakat kanelbullar men missat att man skulle jäsa dom en andra gång innan man gräddar. Men de blev precis lika goda ändå.. Kanske är nåt fjant det där att man ska jäsa 2 gånger. För att husmödrar förr i tiden hade så mycket tid över...
Har granskat mina bröst innan jag duschar varje dag. Jag får för mig att det blir ett fyrkantigt resultat och att slutärren mot armhålan kommer se konstigt ut.. men - jag säger även till mig själv: OM det skulle se konstigt ut så får man väl rätta till det om jag skulle lida av det. Med kläder på är jag väldigt nöjd och det är ju fler timmar man har kläder på sig än utan.
Sen har jag inte så ont i axlarna längre.. Såååååå skönt!
Scrolla för dag4-bilden med blåmärken
Dag 3
Just nu sitter de under hakan känns det som. Och de ser exakt likadana ut oavsett om jag har bh eller inte. Om jag lutar mig fram eller inte.. De rör sig inte ur fläcken. Det ser nästan ut som att jag fått silikoninlägg. Faktiskt.
Klådan kommer och går som i attacker och det är inget att göra åt det egentligen. Det blöder fortfarande ibland från den högra bröstvårtan /vårtgården så jag har en liten "kudde i varje kupa, så att jag inte blodar ner min bh.
Nu ska vi snart till Väla med ungarna. Det ska nog gå bra att köra bil. Har ju servo åtminstone!
Jag har även noterat att min man verkar väldigt intresserad av mina bröst. Måste säga att det hade jag inte förväntat mig. Det blev lite bonus kan man säga.
Over and out
Dag 2
Jag har sovit i soffan. Den är så mjuk och passa när man saka sova på rygg, vilket jag hatar..Jag trodde helt ärligt att jag inte skulle sova i natt heller men det gick bra. Bullade upp med kuddar och låg lite lätt upplutad med täcket nedanför brösten. Fick en känsla att jag bara blev varm. Och när det blir varmt så kliar det.
Det kliade fruktansvärt hela kvällen igår. Inte kan det vara läkningsprocessen som känns så redan? Det minns jag inte från min bukplastik. Det tog minst en vecka innan jag kände myrattacken.
Men med lite panodil och svalt i rummet så lyckades jag sova mellan 00.30 och 6.30, Gick upp och kissade, tog nya panodil och sov sedan någon liten timme till. Helt okej..
Brösten är stenhårda, har knepig form och saknar känsel i höger bröstvårta. Men den vänstra är det känsel i, så det kan ju bli spännande..
Jag tycker fortfarande att de är små så att vänja sig vid detta lär nog ta tid. Provade en tröja precis för att se hur allt ser ut med kläder på. Jag kände mig nöjd.
Nu ska jag snart in i duschen för första gången efter operationen. All tejp ska vara kvar och man får sitta och lufttorka. Väldigt lätt med hela lägenheten full med tonåringar, som hatar mamma avklädd.. well well. Alla är utrustade med ögonlock. Bara att stänga.
Jag har mailat min sköterska om klådan. Får se vad hon svarar. Förresten på den här kliniken, får man hennes mobilnummer som man får ringa dygnet runt till om man vill. De är väldigt väldigt proffsiga..
Happy Valborg! Det är väl eldningsförbud ikväll. När ska allt skräp brännas upp då?
Meet my girls
Ja.. så kul jag är!
Okej.. jag har mega-ångest och separationsångest från mina gamla bröst.. jag undrar om det är vanligt.
Nu har jag kommit hem. Operationen är över, jag sov över på kliniken i natt, vilket jag är glad för att jag gjorde. Jag började må lite illa och känna mig yr och knepig på kvällen. Men de underbara sköterskorna gör allt för att man ska må bra och trivas.
Igår var jag lindad hårt med elastisk linda för att hålla tillbaka blödning. När jag gick förbi spegeln tänkte jag: wow det är inget kvar ju! Och hur blir det när man tar av lindan? inte större i alla fall..
Det har känts väldigt annorlunda i min nacke och rygg hela eftermiddagen igår och i natt. Det var riktigt knepigt. Dels sover jag ju aldrig på rygg, men dels är det nog fördelningen av vikten som ändrats. Det känns som det hänt något redan i axlarna. DET är mycket positivt.
Läkaren var inne hos mig både igår och i morse. Han har tagit bort 320 gr på varje bröst (plus minus några gr på nåt av dom). Det är 6,5 hg bröst som i ett nafs är borta. Det är inte småpotatis.
Rummet var ju helt underbart. Havsutsikt och jag såg bort till Danmark. Svanarna guppade i vattnet utanför och när kvällssolen gick ner drog sköterskan upp persiennerna så att jag skulle få in lite ljus. Varannan, vartredje timme fick jag panodil som tog bort udden av det värsta. Sen ömmar det precis som ett skärsår. Svider, drar och dunkar lite runt brösten och runt vårtgården och lodrätt från vårtgården och ner.
Rummet.
Sött eller hur?
Det fanns givetvis TV och en massa kanaler, bl a en tysk kanal.. det var dock rätt mycket nyheter så den lockade inte särskilt. Jag hade nog koncentrationssvårigheter igår, för jag zappade som aldrig förr. Sov en kvart hit och dit, åt en tugga då och då på mackorna.
När jag kom in där igår fick jag börja med en dusch. Tvåla in sig med Hibiscrub, sen en skön frottémorgonrock och strumpor. Allt i vitt. Det kändes som ett spa..
Badrummet - bilden tagen inifrån duschutrymmet
Därefter en drink - 2 matskedar saft + något lugnande. Detta var nog vid 13-tiden.. 14.30 gick vi ner till operationen. Man går själv här.. lullig och nyvaken stod sen läkaren där inne med en annan kirurg som skulle "titta på". Läkaren ritade en massa streck och vi pratade om storleken. Jag sa att D-kupa eller "max" C-kupa ville jag ha. Men prioritet på att axlarna får lättnad. Sen gick dom ut och narkossköterskan satte EKG och gav mig medel mot illamående i förebyggande syfte. Sen kom en narkosläkare och satte in själva godnattshoten. DÅ sa jag, för tionde gången, att jag var rädd o s v..
De håller vad de lovar ju.. jag dog inte och vaknade inte under operationen... fick andas lite och sen sa jag som slutkläm: Men tänk om jag kissar på mig då?
- Det kommer gå så bra så, andas nu in några djupa andetag här..
Svart.
Klockan 17.30 vaknade jag första gången och var medveten om saker och ting. Operationen skulle ju ta ca 1 tim bara så jag hade nog sovit en bra stund där.
Hade inte ont någonstans förutom på mina höfter. Min läkare hade lovat att fixa till mina "hundöron", rester av ärret från min bukplastik 2007. Det blir som små knoppar där ärret slutar och försvinner dom inte, så kan man rätta till det. Och det hade han gjort. I övrigt fick jag veta att man sätter lokalbedövning i brösten, därför kände jag inget när jag vaknade.
Hundöronen fixade
I morse så fick jag äntligen se dom! Oj så små, fyrkantiga och platta dom var??? Detta ska då rätta till sig efter hand, har de LOVAT.. jag tänkte bara "what, var är dom?" Men.. vi ska inte vara negativa nu. BH fick jag.. en underbart fin och skön mjuk bh svart som jag ville är nu påsatt och den hade kupa D men hade lite överskott så jag tror jag landar på en C till slut.. Vi får se! Jag tog några bilder av dem när de packades ur den där lindan..
Är ni känsliga för lite blod så scrolla INTE.
Så...glömde jag berätta om god frukost? Här är den:
Nu måste jag vila mig... ska iväg på läkarbesök med min minsta dotter kl 15. Vi ska åka buss.
Skriver väl mer sen..
Lite kvällstankar innan operationen
Nu är det dags att gå och lägga mig. Sista natten med de gamla tunga lite hängiga brösten. Det känns lite vemodigt på nåt sätt.
Jag tycker inte mina bröst är fula trots att de är hängiga. Men jag HAR ont i ryggen och kläder passar inte.. jag är irriterad och missnöjd över dessa två saker nästan dagligen.
Jag önskar att det är över och att allt gått bra. Jag är så fjantig med det där att bli sövd. Rädd att råka vakna mitt under operationen och lika rädd att aldrig vakna.. Det är som det är.
Imorgon ska jag sätta klockan på sent.. så att jag är vaken så lite tid som möjligt och slipper vara hungrig. Man får ju inte äta efter kl 24 ikväll. Jag är redan hungrig.. Djävla skit.
Här kommer bilden på "my girls" innan förändringen.. låt oss nu hoppas att det blir som jag vill och lite bättre!
Nu blir det kanske inget blogg imorgon.. beror helt på hur pigg jag är.
Nya bröst...
Eller.. gamla blir som nya? Jag vet inte.. Jag älskar mina bröst som dom är, MEN:
- de är för tunga. Axlarna värker, nacken värker, BH-banden skär in
- kläder passar inte. Kavajer, klänningar i tyg som inte stretchar, skjortor.. allt med knappar. Inget sånt har nånsin passat
- är trött på alla kommentarer om mina bröst
- är gruvligt trött på allas blickar; män som kvinnor, som stirrar på dom som om jag var en utomjording.
Det är dags att befolkningen möter min blick, och dags att den här kroppen har kavajer, halterneck och rygglösa klänningar.. och det är dags att bli smärtfri!!
Imorgon 28 april 2009 är det dags. Då kommer Johan Nordquist från Citadellkliniken att förminska och lyfta mina bröst i förhoppningsvis en storlek mindre. Lagom är bäst! Inte för små, inte för stora.
Det ska blir oerhört spännande.. jag har väntat på detta i 20 år! Så länge har jag stått i kö i Landstingets regi och fått EN tid på dessa åren och då var jag gravid med min första dotter, som i år blir 18. Sen är det krav som ska uppfyllas och det är ju vikten. BMI ska vara 25 eller lägre. Jag har ett BMI på ca 27 och det var helt enkelt inte godkänt nu när jag för någon vecka sen äntligen fick komma på ett första besök. Jag blev totalbesviken, då det endast var en sköterska som jag fick träffa. Hon fyllde i en massa siffror från måtten hon gjorde och när hon sedan presenterade att hon skulle mata in dessa siffror i ett program och sedan överlämna resultatet till läkaren, blev jag lite smått irriterad. Kan inte läkaren bemöda sig att träffa patienten direkt? Att se patienten framför sig åtminstone? Han skulle med hjälp av en massa siffror och ett BMI säga att jag inte duger för att få det lättare?
Nä.. kyss mig där bak - helt ärligt.
Nu är det slut med kränkningar för min del. När man vägt 101 kg till 168 cm längd och har lyckats gå ner till 76 kg och hållt den vikten i 2-3 år och trivs - då ska jag inte tvingas att "banta" för att någon idiot har bestämt att ingen med BMI 25.1 eller mer får opereras hos dom.
Jag vände mig till Citadellkliniken, där jag fick bukplastiken gjord. Dels ville jag ha ett andra omdöme, och dels helt ärligt förhöra mig om alla måste ha 25 i BMI?
Nu litar jag på den här kirurgen. Jag vet att han inte skulle äventyra sitt rykte och operera osäkra jobb för lite pengars skull. Den här mannen säger sin mening och jag var helt beredd på att följa hans direktiv.
Som vanligt så bara lyser det om den här läkaren. Glad, positiv, trevlig, proffsig. Det finns inget negativt att säga. Självklart var det inga problem att operera mig. Han sa att om jag hade haft en plan att gå ner 15 kg så hade han informerat mig om att han gärna väntat med operationen för att resultatet kan påverkas av att gå ner så pass mycket efter en förminskning. Jag sa att det kan hända att jag går ner 5 kg.. eller upp 5 kg. Inga problem..
Jag var så lättad att jag nästan grät när jag gick in till sköterskan, som också är densamma sen förra gången. Hon hade en återbudstid och den tog jag. Jag mailade alltså i onsdags, fick konsultationstid på torsdagen och en operationstid imorgon. Snabbt marcherat. Om man jämför med mitt första alternativ.
Om allt går bra med läkningen så kommer mina bröst att bli både lättare, mindre och fastare.
Jag längtar.
